Den invasiva sporten fotboll

Fotboll sägs vara likt schack, krigföring och basket. Vad menas med det och på vilket sätt kan vi dra nytta av likheterna för att bli bättre på fotboll?

Uttrycket det gröna fältets schack har förhoppningsvis inte undgått någon. Inte vad jag hoppas eftersom jag då kanske missar att nå intresserade personer genom denna artikel. Min pappa säger alltid att fotboll kallas det gröna fältets schack eftersom det ligger så mycket taktik bakom fotbollen. Eftersom jag spelade i en mindre förening där brister på både taktik och duktiga spelare förelåg såg jag inte mycket av likheterna som yngre. Först när jag läste på om fotboll ordentligt och började förstå att möjliga kluriga kombinationer i anfallsspelet öppnade för svårigheter i försvarsspelet föll polletten ner. Jag kom då till insikt att varje attack har en motattack som svar.

Begreppet

Begreppet det gröna fältets schack är vedertaget av en anledning. Likheten mellan fotboll (jag utgår ifrån Positional Play när jag nämner fotboll eftersom denna form av fotboll är definierad och redogjord), krigföring, handboll och basket är slående vid en jämförelse. Just invasiv innebär att något på ett aggressivt sätt tar områden av egen kraft och påverkar sin omgivning på ett negativt sätt. Översatt till fotboll tar det anfallande laget över motståndarens planhalva och sprider osäkerhet kring försvaret av målet.

Vid en bakgrundscheck tyder mycket på att begreppet positional play (se artikeln Positional Play) just rotar sig från handbollen där Juan Anton Garcia kan varit den som skapade grunden för Positional Play i fotbollen från handbollen. Inom fotbollen har sedan Paco Seirul-lo och Johan Cruyff genom FC Barcelona samt Pep Guardiolas mentor Juan Manuell Lillo varit de som utvecklat Positional Play under 1980- och 1990-talet inom fotbollen. Under modern tid har Guardiola utvecklat fotbollen eftersom han bl.a. hade Cruyff som tränare. Mycket talar för att Positional Play grundat sig just i Barcelona där både fotbollslaget och handbollslaget är ett av de bättre lagen i världen.

Schack

Inom schack finns också begreppet Positional Play och det finns en bok vid namn The art of Positional Play skriven av den gamle stormästaren Samuel Reshevsky. Schack går i korthet ut på att sätta motståndarens kung i schack matt (göra mål). Detta sker oftast genom att förhindra motståndarens kung att flytta sig. Grunden blir att attackera (anfalla/speldjup framåt) och gardera sina pjäser på väg mot motståndarens kung (speldjup bakåt). Det finns olika metoder att attackera. Ett sätt är att attackera på sidan av spelplanen för att lura över motståndarens pjäser i försvar för att senare flytta över de starka och snabba pjäserna på den riktiga sidan där kungen är och schacka kungen (överbelastning med spelvändning samt utnyttjande av kvalitativ överlägsenhet). En viktig del är alltid att kontrollera de centrala ytorna. Genom att kontrollera centrala ytor kan du enklare förflytta pjäserna över hela spelplanen (exakt likhet med fotboll).

De skickliga schackspelarna bygger upp sitt spel i lugn och ro genom att stegvis ta spelplanen med garderade pjäser(spelare med spelalternativ), utföra rockad(motrörelser) samt bygga upp centrala överlägen (en tydlig idé om speluppbyggnad med anfallsspelets grunder och positionell överlägsenhet). Möter en skicklig spelare en sämre håller inte försvarsspelet och den bättre spelaren går igenom detta enklare (snabbare anfallsspel). Vidare innebär detta även att om en sämre spelare möter en bättre men attackerar aggressivt kommer den attackerande spelarens pjäser att plockas en efter en (långbollar mot skickligt försvar). Detta är grunderna i fotboll och schack, men en viktig parameter skiljer sig inom fotbollen.

Fotbollens komplexitet

Fotbollen har samarbetsparametrar och psykologi som skiljer sig åt beroende på spelare, plan, teknik, varierade situationer m.m. En fotbollsspelare är inte lika förutsägbar som en pjäs i schack även om man som tränare vi vissa lägen hoppas på det ibland…Detta innebär att alla lag inte spelar med ett lågt försvarsspel eller misslyckas med ett chansartat anfallsspel mot ett organiserat försvarsspel eftersom spelare gör misstag. Fotboll är nämligen även en högrisk-/slumpsport i bemärkelsen att varje mål är så oerhört värdefullt. New York Times namngav sporten fotboll “the least statistical of all major sports” i en artikel från 2010. Artikeln baserade sig på att man inte kunde räkna med lika stor sannolikhet på vem som skulle vinna och förlora en match som i andra sporter. Den stora anledningen ligger i att ett mål är så mycket mer värt än i de flesta andra sporter. Låt mig visa ett exempel.

Om ett lag vinner med 2-1 har det vinnande laget gjort 100% fler mål än det förlorande laget. Ett mål är alltså 100% värt i detta fall medan i en sport som handboll, där det vinnande laget vinner med 28-26, endast har gjort 7,7 % mer mål eller basket där varje poäng är värd ännu mindre osv. Att slumpmässigt göra ett poäng/mål mer eller mindre än motståndaren i handboll och basket kommer att jämna ut sig i längden eftersom poängen/målet inte är värt lika mycket och det görs fler. I fotboll, där det inte görs lika många mål, innebär detta istället att ett slumpmässigt mål kan innebära att laget lyckas hålla i ledningen och därmed vinna matchen är större än i sporter där fler mål görs. Att mål förändrar matcher är därför ingen överdrift i en fotbollsmatch men skulle vara ett mindre sant påstående i en sport som basket och handboll.

Även David Sumpter, professor i tillämpad matematik på Uppsala universitet, har gjort många beräkningar om fotboll och dess slump och struktur i boken Fotbollens matematik, som är en minst sagt nördig men intressant bok. Sumpter gör även matematiska beräkningar om Barcelonas minst sagt genialiska geometriska placeringar, flödesscheman över Pirlo och Schweinsteigers rörelser på plan och invasiva svampars likheter med fotboll.

Jag hade äran att vara i Sydafrika 2010 under fotbolls-VM. En vän och jag satt och såg USA – Ghana på ett hostel med två amerikaner och två engelsmän. Matchen var händelserik i avseende av målchanser och i pausen säger en utav amerikanerna “good game so far but if it had been football(amerikansk fotboll) there had at least been some more goals”. Den ena engelsmannen blev vansinnig och förklarade på ett tydligt vis “att det inte handlar om antalet chanser eller mål utan bara tanken på att ett mål kan ske, räcker långt. Eftersom målen är så viktiga är jublet av ett anfall större än i era sporter i USA”. Diskussionen fortgick men jag blev mer och mer övertygad om att engelsmannen var något på spåren.

Liknelser

För att återgå till fotbollens likhet med schack och andra invasiva jämförelser är jag av övertygelsen att fotboll bör spelas som en skicklig schackspelare. I grunden måste ett lag anfalla för att testa motståndaren. Om motståndaren svarar på attacken genom press och understöd som är väl utförd (gardera en pjäs i försvar) måste en motattack skapas i form av påfyllning av spelare och därmed överbelastning  (gardering) eller flera spelalternativ och tillbakaspel bakåt för att inte tappa bollen (förlora en pjäs/äga nästa motattack). En chansning i detta fall kan vara att utföra en spelvändning (attackera på två kanter) men detta ska endast skapas om laget är säkert på hur defensiven är organiserad (en dubbelattack i schack är svår att försvara sig mot men om motståndare klarar att tänka många drag i förväg har anfallsspelare blottat två delar av sitt försvar vilket kan vara förödande (kontring inom fotbollen)). Det ska även tilläggas att en spelvändning med en passning, crossboll, är ett riskabelt sätt att anfalla eftersom chansen att en så pass riskabel boll leder till ett skott på mål eller målchans endast är 17% enligt en studie. Samma studie innehåller även en känga till Liverpools älskade Steven Gerrard och “hans brist på spelintelligens” eftersom han alltid slog dessa bollar.

Ett fotbollsanfall bör med andra ord byggas från grunden med alternativ att återgå till speluppbyggnad om risken att tappa boll är för stor. Risken att tappa boll är därför en parameter som ökar risken att släppa in mål. Det ska dock poängteras att anfalla snabbt inte är ett problem så länge motståndarens gardering av pjäser är dålig eftersom du då snabbare kommer till kungen (målet). Det handlar bara om att hitta vilka nycklar motståndaren är svag för och därefter utföra dessa snabbare anfall mot motståndarnas svagheter. Tror ni att schackspelare scoutar varandra?

En fotbollsspelare tar ungefär 3 000 – 4 000 beslut per match vilket motsvarar ungefär ett beslut varje dryg sekund. Besluten varierar till att flytta blicken, ändra fotisättningen, hitta ytor, passningar m.m. men det är värderingar en spelare måste göra konstant. En bra schackspelare kan förutse ungefär 15 drag framåt. Precis som i schack och fotboll kan en spelare inte förutse det som inte är realistiskt och om spelet tar en oväntad vändning som feldrag eller felpassning så måste de 15 dragen såklart omvärderas. Anders Ericsson hänvisar i sin bok PEAK till en studie just till att både schackspelare och fotbollsspelare har mycket lättare för att komma ihåg en spelplan respektive förutse nästa drag eller passning ju skickligare spelaren är eftersom vanan att se situationen i verkligheten är större än någon som inte har erfarenheten.

Vi leker med tanken och gissar att en fotbollsspelare också kan förutse ca 15 händelser i förväg. Om man ser på analyser på skickliga spelares beslutsfattande verkar det just som att detta är vad de gör. För att ge något exempel kan detta vara ett sådant How to Become a Smart Midfielder? ft. De Bruyne. Detta borde därför också vara en likhet mellan schack och fotboll, just själva förutseende av händelser innan nästa beslut måste tas och skillnaden mellan en skicklig spelare och tränare och en oskicklig sådan. Åtminstone i den taktiska jämförelsen.

I min värld är just förutseende något en tränare (och spelare) måste ha. Dels i den taktiska matchplanen men även vid scouting av spelare. Ofta syns det avgörande beslutet, en bra passning eller en dålig brytning, på vilket vi dömer en spelares skicklighet efter men kanske kan det beslut vi såg vara följden av 14 tidigare bra beslut vilket innebär att vi kanske inte ska döma misstaget som utfördes lika hårt utan kanske istället till och med övergå till ett beröm. Svårigheten här är såklart träning i att läsa spelet och en spelares agerande. Personligen tycker jag det många gånger är närmast omöjligt att efter en TV-match både konstatera vad ett lag har haft för taktisk plan, jämföra med motståndarens agerande på den planen samt vad varje spelare har utfört för prestation i förhållande till den planen och sin individuella prestation oberoende av taktik. Detta är tydligen något tidningarna är väldigt skickliga på men i verkligheten tror jag det mesta endast är gissningar. Tyvärr är det såhär fotboll många gånger fungerar. Jag ser något och uttalar mig men kan egentligen inte ha haft så bra koll på matchen. Det jag uttalar mig kring speglar inte hela bakgrunden till hur lagen spelade, statistik på vad som händer i 90 minuter osv. Fotbollens komplexitet är oftast större än vad du ser men också otroligt lätt att generalisera. Detta är dock en stor charm för sporten fotboll vilket jag inte tvunget är skeptisk till men som ska beaktas om man ska göra en korrekt matchanalys eller scoutingrapport. I en artikel om klyschor och bekräftelse-bias kommer jag att kritisera vårt tänkande kring förnyelse inom fotbollen. Denna hoppas jag få klart inom kort.

Slående likheter…

En likhet som inte har omnämnts i denna artikel är densamma i både fotboll och schack och är den mest avgörande faktorn till att lag eller spelare vinner och förlorar i dessa två sporter men även i alla andra invasiva sporter. I den första boken om Pep Guardiola, Pep – Confidential, möter Pep Guardiola den legendariska schackspelaren Garry Kasparov under sitt sabbatsår mellan tiden i FC Barcelona och FC Bayern München. Guardiola träffar Kasparov för att utveckla sina kunskaper för dels schack men även för att tänka som en stormästare och lära sig de eventuella likheter som faktiskt finns. Bokens avslutas på följande sätt (stycket kommer inte att förstöra anledningen till att läsa boken för er som inte har gjort det):

Back in New York over dinner Garry Kasparov had looked at Guardiola and said: “The minute I won my second World Championship in 1986, I knew who would beat me in the end”.

–      Who was it? the coach had enquired.

–      It was time, Pep. Time…

Svaret är slående för den som försöker att bli bäst på något som att klura ut nästa drag eller forcera nästa mål. Det är också en viktig aspekt i spelet oavsett sport i detta fall.

Det finns fler likheter sporterna emellan. Olika drag i schack och taktiker i handboll och basket samt begrepp och likheter i krigföring. Jag avser att ta reda på mer och göra djupare jämförelser till ff.a. handboll och basket i en ny artikel men börjar här som en utgångspunkt i en gärna större debatt. Jag önskar därför att ni inkommer med åsikter och annat att fördjupa sig i. Ni når oss här i kommentarsfältet eller på detgronafaltetsschack@gmail.com.