Positional Play

Vi ska nu göra ett trendigt försök att sammanfatta lite av det mest intressanta inom Positional Play och vad Positional Play innebär. Denna artikel får dock endast innebörden att introducera konceptet Positional Play för att under senare delar fördjupas och i ett ytterligare senare skede visa övningar och upplägg för att träna Positional Play.

Positional Play är en översättning av spanska juegos de posicion och innebär positionsbaserat spel. I grunden handlar det om att positionera sig på planen efter hur motståndaren är positionerad och därefter utnyttja motståndarens svagheter. Arbetssättet skapar fördelar som i sin tur skapar överlägen som leder till målchanser och mål på ett riskmedvetet sätt. De grundläggande överlägena är positionella, numerära, kvalitativa och relationer. Positional Play är i grunden utarbetat i andra sporter såsom handboll och basket men arbetssättet har inspirerat och utvecklats i Barcelona-regionen genom Paco Seirul-lo, Johan Cruyff, Pep Guardiola och Juan Manuel Lillo. Eftersom vi även är intresserade av schack har vi även sett gemensamma nämnare dit vilket vi inte är först med. Likheterna mellan fotboll och schack försöker vi illustrera i artikeln den invasiva sporten fotboll. Tränare som är signifikanta för Positional Play är bl.a. Marcelo Bielsa, Julian Nagelsmann, Pep Guardiola, Mauricio Pochettino, Thomas Tuchel, Maurizio Sarri m.fl.

Det finns ingen formell mall över vad Positional Play är eller när ett lag spelar Positional Play eller inte, men vissa grunder är avgörande för om tränarna arbetar för denna typ av fotboll eller inte. Ett sätt att beskriva Positional Play är en anfallsinriktad filosofi som vill kontrollera bollinnehavet och kontrollera ytan på planen. Positional Play utgår ifrån att alla spelets skeden är beroende av varandra och direkta konsekvenser av varandra. En grundprincip är att ett lag strävar efter att äga bollinnehavet och samtidigt  försöker skapa goda förutsättningar för att vinna tillbaka bollen när laget förlorar bollinnehavet och vice versa i försvarsspel. 

Som redan nämnts är Positional Play ett arbetssätt vilket innebär att spelartyper, roller och utgångspositioner inte är avgörande för Positional Play men följande grundkoncept eller principer är typiska för arbetssättet Positional Play: 

• Skapa positionell överlägsenhet genom att välja utgångspositioner som är fördelaktiga jämfört med motståndarens utgångspositioner i förhållande till korridorer och spelytor och anfallsspelets grunder (djup/bredd/spelbarhet/spelavstånd).
• Skapa numerära överlägen
• Skapa kvalitativa överlägen där dina bättre spelares kvalitéer utnyttjas väl
• Skapa relationsöverlägen
• Överbelasta ytor och på så sätt skapa fördelar vid direkt återerövring.
• Skapa fria och rättvända spelare bakom motståndarens presslinje.
• Verktyg för att skapa ovanstående är bl.a. 
  • Att hitta the 3rd man/tredje spelaren.
  • Att ha numerärt överläge i backlinjen mot motståndarnas forwards.
  • Att ha numerärt överläge på mittfält mot motståndarnas mittfält.
  • Att strukturera sig i djupled för att skapa minst fyra linjer/lagdelar.
  • Skapa numerära överlägen genom överbelastning, driva/dribbla, kombinationer eller positionell överlägsenhet.
  • Motrörelser och rotationer för ytor, numerära eller dynamiska överlägen.
  • Kombinationer för att låsa upp low block defence: cutback, löpningar bakom, instick m.fl.
  • Förflytta motståndare genom passningsspel och principer som syftar till att locka motståndare från position, spela runt om, igenom eller över motståndare samt vara spelbar framför eller bakom motståndare.
  • Offensiv markering för att återta boll, en del av “def i off”.
  • Skapa bindningar i anfallsspel för att låsa motståndarna i sitt försvarsspel.

De fetmarkerade punkterna ska i sin enkelhet illustreras i denna artikel för att få läsaren att förstå grunderna med dessa. Eftersom det inte finns någon formell definition av Positional Play kan nedan redogörelse inte heller sägas vara något universellt svar. Samtliga av ovanstående punkter är inte avgörande för om spelet ska eller får kallas Positional Play eller inte men ju fler punkter som uppfylls ju mer talar för att tränaren använder Positional Play som arbetssätt enligt oss.

Positionell överlägsenhet

Med ovanstående som utgångspunkt kan man exempelvis ställa upp en positionering av anfallsspelare i enlighet följande grundpositionering.

Bilden exemplifierar en grund för Positional Play genom att inneha utgångspositionerna i form av en målvakt, två mittbackar, central mittfältare, kantspelare och central forward.

Denna grunduppställning uppfyller anfallsspelets grunder speldjup, spelbredd och spelavstånd. Anledningen till att uppställningen har två mittbackar är dels för att få det numerära överläge som krävs i backlinjen och dels för att befolka inre korridorer och på så sätt skapa bättre positionering. Om motståndaren har två forwards bör du övergå till tre mittbackar så grund utgår ifrån att motståndaren har en forward. En övergång till tre mittbackar kan ske antingen genom att en mittfältare faller ner till mittbackarna eller genom att starta matchen med tre mittbackar. Beroende på vad som väljs ska det tas i beaktande att här å ena sidan finns svårigheter att motivera att du som tränare byter formation och att det är resultatmässigt svårt att få detta att fungera på kort sikt mot att å andra sidan få flexibilitet och samtidigt kunna motivera en större rotation av spelare i en trupp p.g.a. att du väljer att spela alla truppens mittbackar i en match. I artikeln Ett spelsystem  – en personlig reflektion fördjupar vi diskussionen kring spelsystem. Positionering på dessa sex utespelare måste i speluppbyggnadens första del av plan utgå ifrån principen att befolka alla korridorer och spelytor. Spelyta 3 ska givetvis inte befolkas för att undvika offside men belastas genom djupledslöpningar.

Vid en placering av samtliga spelare kommer vi nu att utgå ifrån en 4-3-3-uppställning då detta är en pedagogisk utgångsformation. Om vi utgår ifrån bilden ovan och lägger till nya spelare utöver de gulmarkerade från bild 1 kommer vi att få följande bild:

På bilden kan ni se att alla korridorer är befolkade och att spelarna är placerade i “fyra lagdelar”. I grunden är detta ett 4-3-3 men eftersom ytterbackar kan gå upp i plan och eftersom det finns både offensiva och defensiva mittfältare kan strävan efter att hitta fyra horisontella linjer, fem med målvaktens, vara ett delmål för att uppfylla positionell överlägsenhet men även spelbarhet och spelavstånd. Vidare är samtliga korridorer befolkade med två spelare vilket innebär en väldigt bra fördelning på plan i senare exempel. I följande video kan ni se hur Barcelona uppfyller kravet på linjer med att dessutom ha fem linjer i djupled.

 

 

 

Frågan är då, uppfyller spelarna i bild 2 positionell överlägsenhet? Nej, precis som spelbarhet är positionell överlägsenhet beroende av motståndare d.v.s. relativa till motståndaren. Vi utgår för enkelhetens skull ifrån att vi möter ett 4-4-2 som i anfallsställning ser ut på följande sätt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Notera skillnaderna om motståndarnas forwards är placerade 4-4-1:1 eller 4-4-2. Om motståndaren har två parallella forwards i försvarsspel bör vi sträva efter att ha tre mittbackar för att skapa positionellt överläge, dvs att skapa numerärt överläge i backlinjen. Det numerära överläget (3 mittbackar mot 2 forwards) är ett delmål för de positionella överläget. Den positionella överlägsenheten ter sig ff.a. i placeringen mellan motståndarnas lagdelar där ett 4-3-3 enligt bilderna ovan ger ett bra exempel. Detta kan jämföras med om ett 4-4-2 möter ett 4-4-2 och tränarna inte förespråkar Positional Play.

I  bild 4 ser ni varför 4-4-2 inte gärna ska möta ett 4-4-2 om tränaren inte fokuserar på Positional Play alternativ har ett flexibelt arbetssätt och rörliga utgångspositioner. Bild 4 utgör med andra ord ett klassiskt exempel på varför den svenska modellen 4-4-2 inte är uppdaterad och fungerar lika bra som på Sven-Göran Erikssons tid. Formationerna kan dock göras om och då kan det ändå skapas positionell överlägsenhet, se bild  5. 

 

 

 

 

 

I denna bild (bild 5.1) utgår vi ifrån ett 4-3-3 där en offensiv mittfältare positionerar sig som forward för att sätta extra belastning på motståndarens backlinje. (För det fall att anfallande lag har utgångsposition i ett 4-4-2 i anfallsspel är detta enligt mig en bättre anfallspositionering för ett anfallande 4-4-2 än bild 4. I denna formation mot ett 4-4-2-försvar sker överbelastningen  i central spelyta 2 istället för som i bild 4 – markering över hela plan). I bild 5.1  kommer backlinjen att tvingas markera 4 mot 4 om en offensiv mittfältare positionerar sig som en forward vilket illustreras i bild 6.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om en bollhållande mittback vid detta tillfälle (bild 5.2) slår en långboll kommer försvarande lag antagligen inte att vara bekväma med att stå så här. Framför backlinjen är spelyta 2 fullständigt öppen och en av mittfältarna kommer därför antagligen att droppa enligt bild 5.2 (se försvarande innermittfältare) men då skapas istället ett 4vs3-läge på mitten samt full bredd på kanterna i enlighet med bild 5.3.

Om försvarande lag väljer att inte droppa med en innermittfältare kommer anfallande lag att hota med ett 4vs4-läge bakom backlinjen samt en stor fri spelyta 2 att spela in på i enlighet med bild 5.2. Om det försvarande laget därför väljer det logiska beslutet att försöka minska spelyta 2 genom att droppa med en innermittfältare kommer de att positionera sig likt bild 5.3. I detta scenario kommer det anfallande laget att ha numerärt överläge centralt framför sina mittbackar. 

Följande fråga kommer i detta läge (bild 5.3) att ställas till motståndarnas yttermittfältare: ska de centrera för att säkra det numerära underläge de har centralt eller ska de låt motståndarna vara helt fria på kanten? Bild 5.3 i kombination med bild 4 illustrerar därför den flexibilitet ett 4-3-3 har mot ett statiskt 4-4-2. Detta är den positionella överlägsenheten och kan bl.a sammanfattas i denna video.

Positionell överlägsenhet skapar numerära överlägen

Den positionella överlägsenheten har nu illustrerats i sin enkelhet i ett 4-3-3 mot 4-4-2. Vi ska för tydlighetens skull visa fler fördelar rent positionellt mellan 4-3-3 mot 4-4-2. Utgå ifrån bild 2 med motståndare (4-4-2 och inte 4-4-1:1). I detta läge skulle planen se ut enligt bild 6. Bilden illustrerar då hur anfallande lag har positionerat sina tre innermittfältare i spelyta 1 och 2. Om vi som exempel ritar ut linjer mellan samtliga spelare i anfallande lag kommer det att se ut enligt bild 7. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med lite förflyttning av vissa spelare, framförallt defensiv mittfältare kommer det att bildas trianglar och därmed 3mot1-lägen runt samtliga av motståndarnas sex offensiva försvarare (mittfält och forwards). Detta är ytterligare ett exempel på positionell överlägsenhet eftersom motståndarna inte kommer att ha möjlighet att ta bollen om anfallande lag är normalt skickligt i 3mot1-lägen. Det kommer därför att krävas att motståndarna förflyttar sina försvarsspelare till den bollhållande triangeln och på så sätt skapa 3mot2-lägen. Detta är förutom att det är svårt inte helt smart eftersom det då blottar en annan del av planen. Problemet med denna typ av överflyttning eller centrering av motståndare är att det då skapas nya lägen där anfallande lag kan få 3mot1-lägen alternativt andra numerära överlägen. Bild 8.1-4 illustrerar därför när den positionella överlägsenheten skapar numerära överlägen för anfallande lag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kan sägas mycket om dessa bilder. Lägena som skapas är fullt naturliga i verkliga situationer. Det som ska tilläggas denna bildserie är att försvarande mittfält antagligen inte hade lyft upp så högt som bilderna visar vilket hade underlättat speluppbyggnaden ännu mer eftersom de offensiva mittfältarna för tillfället är väldigt fria. Scenariot i bildserie 8 ska endast illustrera möjligheterna att skapa numerära överlägen utifrån den positionella överlägsenheten. En del tränare beskriver situationen genom att “skapa trianglar” utan att förklara bakgrunden till vad som egentligen skett… Det är alltså positionell överlägsenhet som leder till numerära överlägen i dessa fall eftersom spelarna är positionerade i trianglar, det är inte trianglarna som skapar positionell överlägsenhet. I följande video ser vi Manchester City använda sig utav denna princip.

Positionell överlägsenhet skapar kvalitativa överlägen

Om vi återgår till bild 6 igen ska även ett sista grundläggande scenario visas.

Den centrala forwarden har placerat sig mellan försvarande mittbackar vilket kräver båda mittbackarnas  uppmärksamhet så länge central forward uppehåller dessa med att möta i spelyta 2 och löpa i djupled i spelyta 3 eller liknande aktivitet. Forwardens agerande skapar ett 1 mot 1-läge på kanterna för ytterforwards. Om vi utgår ifrån att anfallande lagets höger ytterforward är mycket snabb och bra i 1 mot 1-lägen kommer vi genom att spela bollen till höger ytterforwarden att skapa 1 mot 1-lägen där styrkorna hos vår forward kan utnyttjas mot motståndarens svagheter. Vi har i detta läge skapat oss ett kvalitativt överläge genom positionellt överläge. Ett klassiskt exempel är att få Ronaldo fri på stor yta vilket både Real Madrid och Juventus använder sig mycket av i anfallsspelet.

Precis som grunderna för ledarskapet måste denna del i spelet vara solid och konsekvent. Slarvar laget med att upprätthålla grunderna i anfallsspel och istället fokuserar på kvalitativa överlägen, skapa numerära överlägen eller annat i senare steg av anfallsspelet kommer laget att brista i utförandet av anfallsspel. Det är viktigt att djup och bredd och avstånd upprätthålls noggrant. I ett 4-3-3 kan det exempelvis se ut enligt följande.

Positionell överlägsenhet skapas genom grundförutsättningar i anfallsspel

Grunderna för anfallsspel är fortfarande de klassiska 4S:en, spel-djup,-bredd, -barhet och -avstånd. Som bekant brukar utgångspositionerna i sig ge bredd och djup samt avstånd och de som brukar behöva arbetas med är spelbarheten. Det är viktigt att grunderna finns för att få möjlighet att uppnå positionell överlägsenhet. Missa inte grunderna! 

Bild 9 visar här hur central forward försöker maximera djupet framåt. Detta kan denne göra genom att ligga bakom försvarande mittbackar eller hota med löpningar. Även konceptet falsk 9:a kan vara ett alternativ men i detta fall måste ändå någon ta ansvaret för speldjupet i spelyta 3. Bredden behöver inte ges av ytterbackar utan kan lika  bra ges av ytterforwards men innan konceptet inverterade ytterbackar förklaras utgår illustrationen att bredden skapas av ytterbackar. Vidare måste även speldjup bakåt upprätthållas av mittbackar eller/och målvakten. I denna illustration har vi automatiskt skapat oss spelavstånd av flera nivåer. Genom kortare förflyttningar kan nästan samtliga spelare vara spelbara i denna utgångsformation mot ett 4-4-2-försvar. 

Notera även att vi här, precis som i bild 3.1-2, har ett positionellt överläge. Denna artikel avslutas därför med att än en gång påvisa fördelarna med ett positionellt överläge. Försvarande mittfält kan nämligen i detta läge inte göra en uppflyttning utan att riskera att anfallande mittback spelar in i spelyta 3, och kommer därför istället att kunna spela in i spelyta 2. Därav kommer försvarande mittfält att hållas tillbaka något och väljer försvarande forwards att pressa anfallande mittback har bollhållande mittback 5 passningsalternativ. Se bild 10.

Bild 10. Bilden visar nödvändigheten med att anfallande forwards hotar i djupled och att speldjup framåt upprätthålls för att låsa motståndarens backlinje. Om central forward inte arbetar för att hota i djupled framåt kommer försvarande backlinje våga göra en uppflyttning och frågan vem försvarande vänster yttermittfältare ska täcka blir tydligare. Om djup och bredd upprätthålls enligt bilden kommer det däremot bli väldigt svårt för försvarande lag att vinna bollen.  

Med denna illustration har vissa grunder i Positional Play påvisats där fokus har legat på vad positionell överlägsenhet kan leda till. Artikeln är grundlig och har endast berört de fetmarkerade begreppen överst i artikeln i sin enkelhet. En djupare utveckling kommer senare, liksom de andra begreppen. 

Vänligen återkom med synpunkter på denna första artikel om Positional Play. Behöver något utvecklas? Håller ni med? Är det för överskådligt eller för svårt?

Ni når oss här i kommentarsfältet eller på detgronafaltetsschack@gmail.com.