FÖRHINDRA SPELUPPBYGGNAD – EN TEORETISK DISKUSSION DEL 1

Vad är försvarsspel och dess första skede, förhindra speluppbyggnad, och vad innefattar detta skede för begrepp? I denna första artikel kommer vi endast att teoretisera ämnet och begrepp kring skedet förhindra speluppbyggnad för att i senare artiklar ge praktiska exempel samt gå på djupet med hjälp av dessa begrepp. Genomgången av begreppen kommer att vara ytterst grundläggande och enkel.

I  vår artikel Speluppbyggnad – en teoretisk diskussion granskade vi grunderna för speluppbyggnaden på ett sätt som vi även avser att göra gällande försvarsspelet. Till en början måste vissa gränsdragningar göras mot andra skeden av spelet. Det är inte ovanligt att man ser statistik på att själva övergången mellan skedena, omställningen, är en typ av scenario som avser en stor del av en fotbollsmatch. När spelet passerar olika skeden är det svårt att sätta upp regler för lagets beteende. Precis som vi sagt i tidigare artiklar handlar teoretiseringen av spelet inte om att försvåra utan att förenkla spelet. Därför är det inte vår avsikt att diskutera spelets skeden som om dessa vore en självklarhet i vilket skede ett lag befinner sig i eller ej. I praktiken är skillnaden mellan skedena inte självklara utan stora delar av matchen hamnar i mellanlägen i form av omställningar. Dessa gränsdragningar kommer alltid att finnas och vi kan inte på annat sätt i denna text beskriva de klara fall som uppstår medan alla gränsdragningar får bli upp till varje spelare och tränare att avgöra situationen på. Dessa individuella gränsdragningar av spelare är det som kallas spelförståelse, eller speluppfattning beroende på vart man som tränare är skolad, men den ökar i samband med att kunskapen om fotboll ökar. Vi har beskrivit i Talang – därför letar vi efter fel spelare att man sett just dessa samband, att ju större exponering av liknande situationer, ju bättre är en spelare eller tränare på att känna igen situationen. I grunden riktar dessa artiklar sig dock till tränare snarare än spelare. 

Strukturen på begreppsbildningen inom försvarsspelet är i grunden lik anfallsspelet. Dels har spelets skeden en motpol i vartdera skede i enlighet med bilden ovan i form av att försvarande lag försöker förhindra speluppbyggnad och vid bolltapp försöker det nya anfallslaget kontra och det nya försvarande laget att återerövra boll. Till detta finns försvarsspelets grunder, kollektiva försvarsmetoder samt planens indelning i korridorer. 

Försvarsspelets grunder är press, understöd, täckning och markering och de kollektiva försvarsmetoderna är uppflyttning, centrering, överflyttning och retirering/falla. Det som skiljer sig lite från anfallsspelet och därefter skapar skillnader är hur tränare väljer att använda begrepp som är utöver detta. Exempelvis spelytor, fickor eller luckor har inte motsvarande begrepp i försvarsspelet utan används snarare motsatsvis i form av att täcka, understödja eller förhindra motståndaren från att utnyttja spelytor, fickor eller luckor. Försvarsspelet har därmed inget eget motangrepp för vissa anfallsmetoder utan snarare ett stopp av anfallstermen. Det finns däremot vissa egna termer som inte finns motsvarande i anfallsspelet såsom exempelvis positionsförsvar eller markeringsförsvar och vad vi kommer in på i senare artiklar.

Vidare finns det tydliga inriktningar inom försvarsspelet såsom högt och lågt försvar vilket inte tvunget kan liknas vid annan typ av anfallsterm utan försvarsterminologin får i mångt och mycket anses självständig i vissa begrepp och situationer. I vår artikel den invasiva sporten fotboll görs liknelser mellan termer och scenarion till andra sporter med utgångspunkt ifrån schack och där visar sig det att det finns många termer eller åtminstone scenarion som liknar fotboll. Vi är av tron att fotbollen har en del att lära sig i denna bemärkelse och eftersom det uppenbarligen finns begrepp inom andra sporter som i modern tid kommer in i fotbollen kan vi inte annat än vara ödmjuka till att vi inte kommer att göra en fullständig artikel om försvarsspel baserat på att det finns mer att lära i andra sporter.

Grundbegrepp i försvarsspel

Försvarsspelets grunder är som sagt press, understöd, täckning och markering. Dessa, till skillnad från anfallsspelets grunder, har även en individuell prägel och kan tränas i teknikträning vilket innebär att spelare ofta har tidig uppfattning av att försvarsspel handlar om press och med någon form av täckning eller understöd bakom. Det tydliga sambandet mellan grunderna och teknik samt att det finns betydligt färre försvarstekniker än för anfallstekniker leder till att man ofta tidigt börjar mer pressteknik individuellt på träning. Stegringen är därefter enkel till att arbeta kollektivt i par och då med understöd eller täckning vilket för att en större del av försvarsspelets terminologi tränas tidigare. Markering är också en teknik vilken ofta tidigt instrueras vid igångsättning, fasta situationer eller andra mer uppenbara situationer där tränare och föräldrar vid låg ålder skriker “markera”. Motsvarande tidig träning sker inte vid anfallsspelets grunder eftersom dessa inte baseras på teknik även om såklart bredd och spelbarhet ganska tidigt introduceras av antingen föräldrar som skriver på kanten eller tränaren. Grunderna är mer kollektivt fokuserade och därav lär sig spelare begrepp som passa, skjut eller dribbla tidigare som endast är tekniker. 

Oavsett vad är försvarsspelets grunder, precis som vi i tidigare artiklar sagt om anfallet, grundstenar och fundament för att få försvarsspelet att fungera. Det är inte sällan övningar och taktiska drag fokuseras kring pressfällor, hög press eller direkt återerövring utan att spelarna instinktivt kan grunderna för press och understöd samt täckning av farliga ytor. Såklart, ur inlärningssynpunkt, måste spelarna få gå vidare i sin utveckling och prova nya moment innan de tidigare utförs i perfektion men vår uppfattning är att det enkla ofta inte är fel väg. 

Skillnaden mellan landslag och klubblag skiljer sig just i hur mycket grunderna i försvar- och anfallsspel blir ett fundament mot hur mycket grunderna blir tråkiga och måste vidareutvecklas i klubblag. Ett landslag har begränsat med tid och prioritering måste ofta ligga i att inte träna för mycket på annat än grunder. Detta innebär däremot inte att försvarsspelet tvunget blir bättre på klubblagsnivå eftersom det ofta finns en hårfin gräns mellan avancerad nivå och otydlighet. 

Att försvara sig – processen

Att försvara sig är en tvungen åtgärd i en fotbollsmatch. Det är därför viktigt att veta vad syftet är och hur laget ska försvara sig eftersom det oftast bara görs slentrianmässigt utifrån de grunder spelare och tränare lärt sig från låg ålder. Alla individuella aktioner består av vad Svenska Fotbollförbundet kallar informationsprocessen som består av: 

1. uppfatta
2. värdera
3. besluta
4. agera

Med denna process menas att en spelare kommer att göra följande steg för att utföra en aktion. Inom både försvar- och anfallsspel är det viktigt att en individuell aktion sammanhänger med vad resterande laget gör. Det är därför viktigt att spelaren dels hinner göra ovanstående men att även laget hinner gå igenom sin process. Det är inte ovanligt att någon i ett lag har i uppgift att “starta pressen” eller att laget ska vara redo för press. En viktig parameter i processen är att laget är: 

1. förberett för aktionen
2. kan göra aktionen i hög fart samt,
3. att det finns en uppföljning av aktionen. 

Det händer inte alltför sällan att lag går in i press utan att ha funderat på alla dessa skeden av aktionen. I anfallsspel skulle det kunna innebära att spelare passar bort bollen eller inte har någon att passa till. Om spelare passar bort bollen är det viktigt att laget kan övergå i försvarsspel, s.k. återerövring vilket kräver många samordnade beslut. Inom försvarsspel innebär en dålig förberedelse att spelare antingen blir bortspelad eller gör löpningar helt i onödan. En sådan följd kommer bli kostsam i längden. Det är därför viktigt att laget är förberett för hur formation ska vara när laget går in  i press, hur laget sen gör det och vilka roller alla spelare har inför pressen är också ett måste. När laget väl är redo för press måste laget utföra pressen snabbare än vad motståndaren hinner agera. En aktion som utförs av varje individ för sig själv kommer antagligen ge tillräckligt med tid för motståndaren att korrigera sitt anfallsspel. Farten i den kollektiva aktionen är därför nödvändig förutom varje individs teknik i aktionen. Om laget därefter vinner boll eller inte klarar att vinna boll måste spelarna veta vad de ska göra. Det är viktigt att kunna känna av när det inte går som man tänkt sig och kunna värdera om laget ska avbryta exempelvis en pressfälla eller en förstörande press. Om bollen sen erövras slutar inte försvarsspelets aktion där utan övergår i anfallsspel. Det är därför viktigt att tänka på vad som ofta kallas “off-i-def” vilket innebär att spelarna ska tänka på va de ska göra om de vinner boll. Det är inte ovanligt att lag och spelare som vinner boll ibland inte har funderat på detta och missar att göra nästa aktion, d.v.s. kontringen i hög hastighet vilket kan betyda att hela fördelen med att vinna bollen högt i plan kan gå förlorad och laget måste spela hemåt. Det är därför viktigt att, förutom att veta formationer och pressteknik även ha bra kommunikation inom laget så ovanstående delar av en kollektiv aktion kan göras på bästa sätt.

Positionsförsvar eller markeringsförsvar – prioritering

Det finns inom Svenska Fotbollförbundets utbildning i grunden två modeller av försvarsspel. Dessa två är positionsförsvar och markeringsförsvar.  Dessa två prioriterar försvarsspelets grunder i olika ordning. 

Termen positionsförsvar har en förmåga att bli missförstådd eftersom det av den gamla skolan kallades zonförsvar men idag är zonförsvar istället menat som zonmarkeringsförsvar. För att förvirra ytterligare heter positionsförsvar zonal defense på engelska. Ofta behöver man därför idag skilja mellan zonmarkeringsförsvar och positionsförsvar eftersom det första innebär ett kombinationsförsvar av markering inom zoner, d.v.s. ett förhållande mellan både motståndare och boll och eget mål. Positionsförsvaret  däremot fokuserar på bollen, det egna målet och därefter positionen på spelaren och dess position till sina medspelare. Positionsförsvaret har därför en orientering kring positionering och inte motståndare, som markeringsförsvaret kännetecknas vid. 

I ett positionsförsvar prioriterar försvarsspelets grunder enligt följande:

1. press
2. understöd
3. täckning och 
4. markering

Markeringsförsvar har fokus på den närmaste anfallsspelaren och först därefter på positionering av medspelare, målet och bollen. Prioriteringen av försvarsspelets grunder är därför istället:

1. markering
2. press
3. täckning och 
4. understöd. 

Markeringsförsvar ska inte missförstås med tron att press, täckning och understöd är ointressant. Beroende på vem som är närmast bollhållare sker olika typer av markering på plan vilket leder till att spelare som är långt ifrån bollhållaren sannolikt utför en avståndsmarkering istället för närmarkering. Försvarsspelare långt ifrån bollhållare kan därför välja att ge understöd till närmaste presspelare eller täckning av farliga ytor även om dessa deltar i ett markeringsförsvar. 

Inom markeringsförsvaret generellt finns de flera sorters markeringsförsvar såsom kombinations-, man-man- eller zonmarkering som är mer kollektivt taktiskt inriktade termer. Tekniskt sett kan markering utföras med när- och avståndsmarkering.

Ett zonmarkeringsförsvar delar in planen i zoner där varje försvarsspelare markerar den mest offensiva eller farliga offensiva spelare i sin zon. Ett zonmarkeringsförsvar består ofta av prioriterade ytor där spelare närmare bollhållaren helst ska markeras med närmarkering medan de mindre prioriterade zonerna ska kontrolleras genom avståndsmarkering så försvarsspelarna i dessa zoner kan övergå i press, understöd eller täckning om första presspelare blir passerad.

Ett man-man-försvar markerar den spelare som är närmast över hela plan enligt teorin men oftast brukar markeringsförsvar endast utföras i kombination med andra försvar och därmed endast utföras utvalda delar av plan. Om ett lag ändå har man-man-markeringsförsvar över hela plan brukar man likväl välja att ha en libero längst bak och istället hamna i numerärt underläge mot anfallande lags mittbackar.

Ett kombinationsförsvar innefattar en uppdelning av plan där laget försvarar både i positions- och markeringsförsvar. Det vanligaste är då att laget väljer att följa med i man-man-markering i vissa delar av plan, normalt kring straffområdet, hög press, fasta situationer eller utvalda delar efter scouting men utöver ett positionsförsvar i resterande delar. 

Orienteringspunkter

I praktiken är det få lag som utövar ett ensidigt markeringsförsvar eller positionsförsvar utan oftast varierar försvarstypen beroende på position, positionering, yta samt taktiska val. Inom ett positionsförsvar finns det ofta en mer huvudsaklig orienteringspunkt fram till att det anfallande laget hamnar i avslutsfas där skedet övergår till förhindra avslut och göra mål. Arrigo Sacchi ska ha sagt att hans spelare har fyra orienteringspunkter i ett positionsförsvar vilka är 

• bollen
• ytan
• motståndaren och
• medspelarna

Man kan även diskutera om det egna målet ska vara en orienteringspunkt. Orientering efter egna målet kan å andra sidan ses som en självklarhet att anpassa sig till eftersom begreppet ingår i definitionen av ett positionsförsvar. Orienteringarna ska inte blandas med prioriteringarna av försvarsspelets grunder som anger ordningen när laget väl vet vilket försvar de har. Orienteringarna innebär istället att ett lag som har ett positionsförsvar kan ha olika huvudsakliga orienteringar och därmed likna ett kombinationsförsvar om laget orienterar sig till motståndare men även varianter av positionsförsvaret i sig. Om orienteringen är motståndaren kommer laget mer sannolikt att likna ett zonmarkeringsförsvar. Om orientering istället är yta, boll eller medspelare är fokus på försvaret att ses som ett mer rent positionsförsvar och lagets utgångsformation kan vara densamma mot alla motståndare. Med orientering kring medspelare, boll eller yta kommer däremot försvarsspelet variera eftersom ett lag som orienterar sig kring yta kommer att vara mer kompakta såsom exempelvis Mourinhos Inter var mot Barcelona i Champions League-semifinalen 2009/10. I ett lag som orienterar sig till yta kommer avstånd inbördes och förhindra inspel i luckor, fickor och spelyta att vara i fokus. Ett lag som orienterar sig kring medspelare fokuserar däremot på formationen och avstånd och position i förhållande till laget oavsett motståndare. Ett klassiskt exempel är Lars Lagerbäcks landslag samt svenska landslaget med Janne Andersson. Ett lag som orienterar sig kring boll kommer istället att fokusera på att täcka ytor i förhållande till den centrallinje som skapas mellan bollen och det egna målet. Positionering kommer därefter att fokuserar på att täcka utefter denna linje och kan då hamna ur position förhållande till medspelare samt mindre fokus på att täcka ytorna långt ifrån centrallinjen.

Till ovan fyra orienteringar finns det de som menar att man inte ska orientera sig i en av ovanstående utan att alternativen boll, yta, motståndare eller medspelare ska prioriteras situationsanpassat. Detta skulle i praktiken innebära att om ett försvarande lag plötsligt skulle möta ett tydlig central överbelastning skulle motståndare prioriteras. Vidare skulle som exempel en dubbel spelvändning som felpositionerar någon spelare i laget istället prioritera att organisera sig istället för att komma i press mot motståndaren om motståndaren inte är en fara för stunden men sätta press oorganiserade om bollhållaren anses vara farligare än att laget är oorganiserat. Denna alternativa orientering som blir situationsanpassad är som många andra taktiska val sällan något en tränare bör arbeta in fullt från början utan snarare addera två orienteringar efterhand som de är presenterade med tiden. 

Att orientera sig kring motståndare behöver dock inte innebära att laget utövar ett kombinationsförsvar om laget pressar med passing lane cover/cover shadow d.v.s. skuggpress. Detta skulle i så fall innebära att laget istället stänger av bollhållande spelares passningsvägar men orienterar sig fortfarande kring boll och medspelare utan att markera motståndare. Ett sådant försvarsspel är inte ovanligt vid styrning av press på offensiv planhalva men kan även användas i större utsträckning. Om endast få spelare utövar skuggpress bör lagets orientering fortsatt vara yta, boll och medspelare och räknas som ett positionsförsvar och detta får mer ses som en rollspecifik presstyp (se artikel 3).

Förhindra eller förstöra – lågt eller högt försvarsspel

Ett försvarsspel brukar ofta innehålla flera former av principer av hur laget ska agera på plan. Förutom valet av prioritering av ytor, boll, medspelare eller motståndare ska laget även veta om de ska försöka vinna bollen genom  att förstöra speluppbyggnaden eller endast förhindra motståndaren från att klara en speluppbyggnad. Att minska ytor mellan lagdelar och spelarna inom lagdelen är ett sätt att förhindra motståndarens speluppbyggnad men förstör inte speluppbyggnaden förrän det skapas triggers för försvarande lag att vinna boll eller kliva högre upp i plan. Följden blir att ett lag med ett hindrande försvarsspel eventuell aldrig vinner tillbaka bollen eftersom det eventuellt inte skapas triggers som de kan agera på. Ett förhindrande försvarsspel har ofta mer fokus på att sätta in en fördröjande press istället för en boll aggressivare press. 

Ett hindrande försvarsspel med inriktning på positionsförsvar har egentligen inte press som första prioritetsordningen av försvarsspelets grunder. Press i ett förhindrande försvarsspel har sitt syfte att mer fördröja anfallsspelet vilket egentligen innebär att press är viktigt men understöd, täckning och motståndare är viktigare. Press kan ändå diskuteras vara första prioritet om man räknar fördröjande press men inte annars. 

I en intervju med Mourinho efter semifinalen mot Barcelona i Champions League 2009/10 sa han att lagets mål var att “inte vilja ha boll alls” eftersom deras inbördes position och orientering på ytor då skulle brista. Detta får absolut ses som ett förhindrande positionsförsvarsspel där press inte är prioritet. Det är normalt sett annars viktigt att ett lågt försvarsspel har flera triggers eftersom laget annars riskerar att inte kunna kliva upp och i så fall hamna för långt ner i plan. 

Ett förstörande försvarsspel syftar istället till att försöka vinna tillbaka bollen med egna initiativ. Laget väntar då inte på att motståndaren gör misstag. Ofta förknippas förstörande försvarsspel med högt försvarsspel men det behöver inte vara samma sak. Ett förstörande försvarsspel brukar ofta stå högt men ett högt försvarsspel behöver inte nödvändigtvis vara förstörande. Ett högt försvarsspel kan vara förhindrande för att på så sätt stoppa motståndaren högre upp i plan och därifrån invänta triggers eller bara sätta en fördröjande press. 

Skillnaden mellan förstörande och förhindrande försvarsspel bör därför snarare handla om avsikten eller mentaliteten med försvarsspelet eftersom även ett högt försvarsspel ofta hamnar en bit ner i planen under delar av en match. Den stora skillnaden bör därför vara mentaliteten till att vinna boll med egna aktioner eller ej. Beroende på val av försvar orienterat i position eller markering kommer ett högt försvarsspel te sig olika. Om ett lag väljer att pressa högt för att vinna boll med positionsförsvar skapas antingen ytor bakom laget om laget är kompakt eller emellan lagets lagdelar om laget väljer att övergå att täcka passningsvägar för att vinna boll. Ett försvarsspel som orienterar sig med inslag av markering på offensiv planhalva får ofta större framgång med att vinna boll högt upp i plan eftersom passningsalternativ kan markeras bort men viktiga ytor ändå täckas av. Risken är dock att centrala och farliga ytor kan prioriteras lägre än i ett rent positionsförsvar. Detta leder till att om en markeringssituation misslyckas kan ett markeringsförsvar blir mer utsatt för farliga attacker men å andra sidan kan ett kompakt högt positionsförsvar vara sårbart för långa bollar i spelyta 3.

Det är därför inte ovanligt att många lag väljer att antingen pressa högt endast i vissa situationer som ger möjlighet att pressa motståndaren mot kanterna på plan för att på så sätt kunna kvarstå kompakta i ett positionsförsvar alternativ använda ett kombinationsförsvar där vissa spelare markerar bort de bästa passningsalternativen för motståndaren samtidigt som en del försvarsspelare prioriterar de farliga och centrala ytorna genom positionsförsvar. Det finns likväl situationer som talar för att lag bör pressa inåt plan på offensiv planhalva eftersom detta skulle underlätta vinst av boll på fördelaktiga kontringsytor. Ett lag som är numerärt överlägsna centralt skulle därmed kunna skära av alla passningsalternativ mot kanterna och vinna boll centralt genom markering men detta fördjupar vi oss om i senare artiklar. En sådan inåtstyrd press kan även ha en inlärningseffekt i försvarsspel på ungdomsnivå. 

Kort om triggers

En trigger ska svara på när och hur laget ska starta sin press. Det finns generella och taktiska triggers där generella står för klassiska starter av kollektiv press såsom passning bakåt, passning i luften, dålig mottagning o.s.v. De taktiska triggersen handlar mer om att pressa vid vissa delar av plan, mot viss spelare eller i andra situationer tränaren på förhand sett att anfallande lag kan ha svårt för att lösa. Pressfällan kan ses som en taktisk trigger eller metod av försvarsspel som uppmuntrar anfallsspelet till ytor som försvarsspelet senare kan omvandla till fördel för bollåtervinning. I grunden är däremot triggers och pressfälla skilda moment eftersom triggers är starten av press och pressfällan en bollvinningsmetod. 

En omvänd trigger skulle kunna sägas vara Klopps “gegenpress” i Dortmund där laget i vissa fall valde att spela djupled i spelyta 3 så motståndaren blev felvänd mot eget mål för att därefter sätta press. Denna press är en tydlig direkt återerövring men kan också ses som en provocerad trigger eller nästan en anfallsmetod eftersom denna direkta återerövring också blev ett tydligt exempel på när laget skulle sätta press. 

Kollektiva försvarsmetoder

Försvarsspelets grunder är alltså press, understöd, täckning och markering men även inom försvarsspelet finns kollektiva metoder för att uppnå ett bra försvarsspel. Dessa är överflyttning, centrering, uppflyttning och nedflyttning/retirering. Uppflyttning är den enda kollektiva termen som används både i försvar och anfall men däremot förhåller sig försvarstermen överflyttning och anfallstermen spelvändning väldigt korrelerade precis som djupledsspel och retirering. 

Beroende på vilken typ av försvarsspel tränaren väljer såsom positions- markerings- eller kombinationsförsvar samt kombinationen med högt och lågt samt förstörande och förhindrande kan dessa metoder användas väldigt olika. Det finns ingen generell prioriteringsordning av de kollektiva metoderna vid valet av positions- eller markeringsförsvar likt försvarsspelets grunder. Man kan dock tänka sig att prioriteringen skiljer sig något beroende på försvarsspel. Som exempel är uppflyttning för ett lågt försvarsspel väldigt viktigt för att inte hamna för lågt men lika viktigt kan det vara för ett högt försvarsspel som inte vill bli för utdragna utan vill stanna kompakta. Likaså kommer en nedflyttning kräva mer av ett högt försvar än av ett lag med lågt försvarsspel eftersom laget är lägre upp i plan.

De kollektiva metoderna är grundläggande för ett lag men oftast är grunderna desamma oavsett taktiskt utgångspunkt även om utförande kan skilja sig väsentligt. Ett förhindrande försvarsspel kommer att lösa överflyttning och centrering på ett annat sätt än ett högt försvarsspel eftersom det är svårare att hålla ihop laget högre upp i plan med beaktande på att ytorna att försvara är större vid ett högt försvarsspel eftersom det anfallande laget har en större yta att anfalla på, se bild.

Med detta i åtanke slutar vi denna artikel här för att i nästa artikel gå igenom fortsättningen på grunderna i försvarsspel samt länka samman problematiken med att pressa högre upp i plan med att hålla en struktur samt förslag på lösningar kring att försvara högt. 

Vänligen återkom med synpunkter på denna första artikel inom försvarsspel. Behöver något utvecklas? Håller ni med? Är det för överskådligt eller för svårt?Ni når oss här i kommentarsfältet eller på detgronafaltetsschack@gmail.com