Vi lämnade förra artikeln med flera öppningar på exempel på speluppbyggnad och dess olika begrepp om anfallsspelets grunder, kollektiva metoder, korridorer, spelytor och många andra begrepp utan att visa exempel. Dessa ska illustreras i denna artikel.
I vår första artikel Speluppbyggnad – En teoretisk diskussion diskuterade vi de centrala koncepten och begreppen i speluppbyggnad. Vi delade också in anfallsspelet i fyra olika faser, uppspelsfas, genombrott- eller etableringsfas, förberedande avslutsfas och avslutsfas.
I denna artikel kommer vi att titta närmare och ge praktiska exempel på speluppbyggnaden och dess olika faser genom att titta på hur Manchester City tar sig an de olika faserna. Har ni inte läst igenom artikeln om Positional Play rekommenderar vi den som startpunkt.
Manchester City
Utgångspositioner och formation
I bilderna ovan ser vi Manchester Citys snittpositioner från tre olika matcher. Vi kan se en tydlig mix av 2-3 och 3-2 struktur på backlinjen ihop med deras centrala defensiva mittfältare där en av ytterbackarna tar en högre inverterad position (i dessa fall #27 Cancelo). Vi ser höga positioner på ytterforwards medan den centrala forwarden tar en djupare position i central korridor i höjd med dem två offensiva mittfältarna som i sin tur positionerar sig högt i inre korridor.
När vi studerar Citys snittpositioner ger den en bra överblick över Citys positionering i speluppbyggnadens faser. City är ett dynamiskt lag som ständig varierar formation efter matchplan och tillgängliga spelare. Trots att det finns en hög grad av variation har City några tydliga linjer i hur de tar sig an de olika faserna. City startar oftast med en 4-3-3 i sin utgångspositionering. Formationen övergår oftast en 3-2-5 eller 3-2-3-2 med ytterforwards (YF) som högsta spelare i uppspelsfas och tenderar att bli en 2-3-formation i deras defensiva balans.
Uppspelsfas
Numerärt överläge i sin uppspel- och etableringsfas
City väljer oftast att bygga med en 3-2-formation i uppspelsfas med sin fyrbackslinje och sin 6:a. Deras vanligaste sätt för att nå 3-2 är att invertera sin ytterback (YB, oftast Cancelo/Zinchenko) centralt i spelyta 1 (SY1) ihop med deras defensiva mittfältare (DCM) och det ger en något asymmetriskt 3-2-formation. Den inverterade YB kommer något högre upp i planen samtidigt som en YB (Walker) och mittbackar (MB, Diaz ihop med Stones/Laporte) tar upp positioner där inre- och yttre korridor möts. Vanligtvis skapas en viss viktning mot sidan där YB:n i trebackslinjen tar en lite bredare och högre position. Detta justeras alltid i etableringsfas till en 2-3-formation vilket vi utvecklar nedan. 2-3-formationen skapar utrymme för en av de breda mittbackarna att ta fram boll i inre korridor eller för en central mittfältare (CM) att droppa ner i yttre korridor för att bli rättvänd, lösa press eller öppna passningsvägar in i SY2. Till detta blir motståndarens YB bunden av Citys ytterforward (YF) vilket är en vanligare justering mot lag som pressar intensivare och högre upp i planen.
En vanlig anpassning City kan göra mot fembackslinje är att övergå till en 3-1-6 genom att positionera ytterligare en spelare i SY2 istället för SY1. Detta sker genom att den inverterade YB tar en högre position tillsammans med en CM mellan SY1 och SY2. I detta fall kan YB bli spelbar på utsidan om mittfältet för att driva fram boll samtidigt som City kan ha flera potentiella hot i djupled för instick eller djupledsbollar om någon i försvarande fembackslinje lämnar sin position.
Detta skapar följande fördelar:
Binda motståndarnas backlinje
City spelar med höga och breda YF:s, en central forward (CFW) som droppar i SY2 och två dynamiska CM som både har som uppgift att ge ett djupledshot i SY3 men även delta i uppspelsfas i SY1. Detta betyder att deras YF:s höga position, positioneringen och djupledshotet från CM är det som främst binder backlinjen. CFW tar istället en droppande position mellan linjerna i SY2. Eftersom motståndarnas mittbackar oftast inte vill ta en markerande roll mot Citys SY2 med risk för att lämna hål för CM eller YF att löpa in i, håller motståndarnas mittbackar oftast linjen. Detta ger ofta City stora numerära överlägen i sin uppspel- och etableringsfas med sina två CM (De Bruyne/Silva/Gundogan) och CFW (Jesus/Aguero).
Kombinationen av bindningen från YF och det numerära centrala överläget i utgångsyta, SY1 och SY2 gör att Citys motståndare ofta får svårt att pressa Citys spelare i backlinjen utan att lämna stora fickor centralt i SY1 & SY2. Istället tvingas lag ofta jobba med ett centrerat, täckande och förhindrande försvarsspel. Följdeffekten blir att Citys backlinje och DCM har gott om tid och yta att slå bra passningar från centrala korridorer och lätt kan flytta bollen framför motståndarnas mittfält genom ett kortpassningsspel till de får vinklar att spela in i SY2 eller använda deras vanligaste strategi som är att skapa 2v1, 3v2 på kanten genom deras breda triangel med YB, CM och YF samt kombinerade CFW.
Etablerings- eller genombrottsfas
Med tanke på hur många offensivt positionerade spelare City har vore det rimligt att de prioriterar genombrott före etablering (detta eftersom de ständigt har spelare bakom nästa lagdel och kan fortsätta spela bollen framåt). Guardiola prioriterar dock generellt sin def-i-off högre än möjligheten att gå på genombrott och därför tenderar City istället att använda de offensiva genombrottsmöjligheterna i SY2 till att spela bollen bakåt i planen (Man City spelar flest passningar bakåt av alla lagen i Europa med 41%). Normalt rör sig laget långsamt framåt och fortsätter flytta boll tills de positionerat sig rätt centralt för def-i-off och skapat naturliga överlägen på kanterna innan de går in i förberedande avslutsfas och avslutsfas. Citys passningsstrategi är såklart en naturlig konsekvens av längre bollinnehav men också en tydlig prioritering i val av risken i passningar, synen på uppflyttning och defensiv balans.
Manchester Citys spelvändningar i etableringsfas
En effektiv princip för spelvändningar av lag som spelar ett kortpassningsspel är att desto djupare in i motståndarnas formation det bollhållande laget kan få bollen innan spelvändning sker, desto effektivare är spelvändningen eftersom den tvingar fram en större överflyttning/centrering/nedflyttning hos motståndaren. Just detta är City mästare på i etableringsfas. City spelar ofta bollen in och ut mellan lagdelar i etableringsfasen för att lösa press och tvinga fram ytterligare centrering hos motståndare. Därefter använder de sig främst av denna typ av kollektiva spelvändningar och mindre av den långa diagonalen för att ny sin ytterforward i den breda triangeln.
Genombrott före etablering
Det finns ett par tillfällen när City utför tydliga undantag från deras etableringsstrategi.
Den defensiva balansen och återerövring
Den defensiva balans City använder i etableringsfas är nästan alltid en 2-3-formation med MB, DCM och YB till skillnad från deras 3-2 i uppspelsfas. City är kanske det mest rigida laget när det kommer till sin defensiva balans och i klippet ovan går det att se att både Stones och Rodri uppmärksammar att Walker har gått på överlapp och inte är i position när de anfaller på motsatt sida. Denna balans och centrala överbelastning är förmodligen den främsta nyckeln till deras framgångsrika defensiva återerövring. Övriga nycklar är att City ofta springer som galna när de tappar bollen och att de fortfarande är i topp (ihop med Arsenal vars tränare varit assisterande till Guardiola) när det kommer till taktiska frisparkar enligt Opta.
Avslutsförberedande fasen
Citys prioritering av etablering gör att de ofta får möta samlade försvar med 10-11 spelare på försvarssida samtidigt som de själv har en bra def-i-off-struktur. Deras positionering med höga breda YF och belastningar av inre korridor genom 3-2/2-3-formation möjliggör för både den inverterade YB, yttre MB eller droppande CM att enkelt ta fram boll på motsatt sida via inre korridor efter spelvändning för att sedan cirkuleras mellan inre och yttre korridor.
City belastar främst de inre korridorerna i SY1 & SY2. Denna överbelastning sker med YB, YF och OMF som kan droppa ner i inre/yttre korridor med en droppande CFW som jobbar på bollsida (till skillnad från många lag som använder sina CFW mot bortre mittback för att separera MB från YB). Genom att positionera och belasta de inre korridorerna i SY1/SY2 i etableringsfas frigörs lätta passningsvägar till rättvända wingers som ihop med de inverterade ytterbackarna och 10:orna kan attackera utifrån och in från kanterna. Börjar vi bakifrån ser vi att avslut oftast tas från avslutszon, assisterna från assistytor och hockeyassist från yttre korridor till inre korridor. Hockeyassist sker ofta efter en cirkulation som går från inre–>yttre–>inre/central–>yttre korridor till assistytor in i avslutszon.
Denna bollcirkulation i inre- och yttre korridor följs av underlapp. Underlapp är en djupledslöpning på insidan av bollhållare mellan motståndarnas ytterback och mittback när bollhållaren är yttersta spelare, till skillnad från ett överlapp som sker på utsidan av bollhållaren. Underlapp sker oftast i inre korridor med bollhållare i yttre korridor. Efter Citys första underlapp kan en rotation ske rotation mellan YF och CM som följs av en ny underlapp (se animation) där bollen antingen spelas på ytan eller City-spelaren väljer att driva inåt i planen för skott, kombinationsspel eller inlägg mot bakre ytan.
Spelvändningar används inte som prioritering i den avslutsförberedande fasen. Istället är instick bakom backlinjen i form av underlapp eller kombinationer i inre korridor (väggspel eller vägg med 3:e spelare) vanligast följt av inspel/cutback från assistytorna. Skulle ytorna inte uppstå kan City antingen göra ny bollcirkulation och positionsbyten på bollsidan för att söka samma situation igen och skulle motståndarna göra stora överflyttningar prioriteras inlägg från inre korridor utanför straffområdet mot en överbelastad bakre yta. Spelvändning sker oftast efter ett eller två försök att kombinera sig fram längst kanten och spelvändning sker först när försvaret gjort stora överflyttningar och lämnar en uppenbar 1v0 eller 1v1-situation på icke-bollsida.
Summering
Manchester City är sannolikt det bästa laget i världen på att positionera sig och skapa numerära och positionella överlägen i alla faser. Vi har försökt belysa grunderna i några av dessa tillvägagångssätt.
Eftersom vi släppte denna artikel senare än planerat har spielverlagerung kommit före oss med en mer omfattande artikel. Den kan vi rekommendera för de som vill förkovra sig i detta.
Vänligen återkom med synpunkter denna andra artikeln som speluppbyggnadens grunder. Ni når oss här i kommentarsfältet eller på detgronafaltetsschack@gmail.com.
mycket duktigt
GillaGilla