Fasta situationer och den svårtolkade datan

Denna artikel är avsedd att öppna förståelsen för fasta situationer och fördelen av dessa samt jämföra med lite andra aspekter som kan påverka lagets effektivitet.

För er som läst artikeln ett spelsystem del 2 avslutas denna med att spekulera lite i framtidens spelsystem och vad en tränare kan och bör tänka på samt vad trenderna är. En av våra slutsatser är just specialisering i detaljer för att optimera utfallet av prestationen där ett exempel är Liverpool och Jürgen Klopp som bl.a. har tagit in en inkastspecialist i form av Thomas Grönnemark. Andra klubbar såsom Brentford FC, som bl.a. varit kända som fotbollens Moneyball har, förutom att specialisera sig i statistik, även de en tränare inom fasta situationer. Denna roll är relativt unik och Brentford har tappat sina två senaste specialister till Manchester City och Arsenal.

I grunden bygger rollen som specialist på fasta situationer på vilken statistik som talar till för- och nackdel för laget, matchanalys av lag och spelare samt vilken träning man väljer att utföra för att uppnå resultat. Statistiskt sett finns det mycket som talar för att fotbollen bör fokusera mer på fasta situationer men vilken sort samt på vilket sätt varierar från lag, motstånd och spelare och det kan i vissa fall bli för stort fokus för de lag som redan lägger tid på detta. Grönnemark menar att träna på fasta situationer är första steget för att bli bättre på det med anledning av att han upplevt att fasta situationer är ett glömt kapitel i många klubbar.

Statistik om fasta

Träning av fasta situationer kan öka antalet gjorda mål och minska antalet insläppta men genom att fastna i fel detaljer finns det stor risk att man som tränare lägger tiden på fel detaljer. Tifo football har gjort en snygg video kring hörnor där de menar att vid en jämförelse av de fem största ligorna i Europa visar det sig att endast 3% av alla mål görs genom hörnor varav 1% är av direkt anfall och de andra 2% via indirekt spel från hörna. Anledningen till att antalet mål är så lågt ligger dels i att man vet att en stor del av insläppta mål görs genom kontringen efter hörnan vilket gjort att många lag inte attackerar med samma antal spelare som kan gjort förr. Som exempel gjordes det dubbels så många mål i Premier League under 1990-talet jämfört med idag.

I en sammanställning av Stats AI group har en del myter testats. De framhåller bl.a. att det är lättare att komma till målchans med hjälp av fasta situationer jämfört med öppet spel, att det är större chans att göra mål genom att slå frisparkar direkt i mål jämfört med annan variant som pass eller inlägg, att inåtskruvade hörnor har större sannolikhet att leda till mål än utåtskruvade och en del därtill. 

Anders Eriksson, analytiker på SvFF, menar att många lag jagar KPI:er eller statistik om vad andra lag gör vilket ofta leder till väldigt specifika svar. Dessa svar har sällan ett bra samband med hur bra något lag är på fasta situationer. Generellt menar han att klubbar måste bli skarpare på att analysera och tolka data så den blir applicerbar.

I en artikel från fotbollskanalen beskrivs data om fasta situationer och att snittet i allsvenskan är 0.3 mål per match men om laget maxar kan det hamna på 0,8 mål per match. Det skulle innebära 15 måls skillnad (30 matcher x 0,5) på ett bra och dåligt lag vilket kan jämföras med att vissa lag kan tänka sig att betala 15 miljoner kronor för att  få en forward som gör samma skillnad (7 eller 22 mål på en säsong) medan kostnaden för att bli bättre på fasta situationer är betydligt mindre.

De flesta har säkert läst eller åtminstone hört talas om matematikprofessorn David Sumpters bok Fotbollens matematik. Sumpter har även blivit intervjuad i olika sammanhang där han verkligen förespråkar statiskt och matematik men är samtidigt ödmjuk med att säga att han många gånger kommer fram till samma sak som scouterna gjort men att matematiken kan vara ett hjälpmedel att bekräfta det man sett eller öppna ögonen för något. Lika ödmjuk är inte alla men i Taktik-podden uttalar sig en specialist i statistik som menar att 80% av all scouting kan besvaras med data samt att större delen av fotboll finner svar i dataanalys.

Feltramp i statistiken

Varför tar vi upp ovan exempel? Jo, idag är det väldigt populärt att visa sina argument med siffror. Oavsett vad som är rätt eller fel finns det mycket som talar för att statistik är väldigt bra om man kan välja att studera rätt data. Att ta fram data varierar i svårighet men datan måste vara relevant och detta är svårare än många tror. Problemet ter sig inte annorlunda gällande fasta situationer. Beroende på vem du frågar är oftast deras specialistområde viktigast och i en artikel av Alasdair Lane menar han att 80% av alla spelare i Premier League bara uppnår 60% av sin maximala potential. Lane menar att vi inom fotbollen ofta fokuserar på fel områden där han bl.a. menar att hitta den perfekta metoden för small sided games ofta inte ökar nyttoeffekten mer än 1% medan i jämförelse med andra sporter borde fotbollen ha utrymme att träna mer och lägga större fokus på exempelvis mental träning. Lane har därför kritiserat Raymond Verheijen av denna anledning, d.v.s. att nyttoeffekten av att optimera periodiseringen inte är lika stor som Verheijen påstår. Lane menar dock inte att det inte ska göras men att många klubbar och akademier anpassar sig till dessa råd som om det vore lag vilket inte ger samma effekt som att istället träna 1,5h per dag och sen 5h enklare teknik, teori eller som Lane prioriterar, psykologi. Vidare finns det psykologer som bekräftar denna teori, d.v.s. att fotboll är 80% en mental sport vilket försvårar tron på vad man ska tro.

För att tolka påståenden som dessa har specialister i olika områden underbyggt sina påståenden med data och det är inte datan i sig som är intressant utan ofta just hur informationen ska användas. Om alla lag framöver kommer att satsa på fasta situationer för att de oftare blir mål än öppet spel eller att alla börja träna på att slå frisparkar direkt i mål kommer det som inte tränas att bli en brist och mönsterbrytande beteenden kommer därefter att belönas. Detta har vi diskuterat tidigare och som exempel kan dessa trender i glömda metoder visas i bl.a. Greklands Libero-formation 2004, markeringsspelets återtåg, Dortmunds gegenpress eller andra trender som ofta har stor vinst när andra lag har glömt bort att möta sådant motstånd. Det är här de fasta situationerna har sin återkomst under 2020-talet tror vi.

Generella termer 

Efter ovanstående genomgång kan vi konstatera att statistik är bra och fasta situationer är bra men att det krävs kunskap och erfarenhet att utläsa rätt statistik och vad kring fasta situationer som laget kan ha ett bra utfall av att träna på. När tränaren vet det handlar det om taktisk kunskap, träning samt att använda spelarnas skicklighet för att lyckas med utförandet. 

Gällande utförandet och det taktiska upplägget finns det flera metoder och taktiska drag som ska ställas mot varandra och det är som vanligt, den som vet mest och kan värdera detta som brukar dra det längsta strået. 

I de kommande delarna kommer vi att presentera grunder för fasta genom att gå igenom anfall och försvar, metoder i anfall såsom att bli fri, rörelser, belastningar, blockeringar o.s.v. för att därefter kommentera försvarsspelet mot dessa samt de olika metoderna och varianterna kan man använda sig utav. Som utgångspunkt kommer vi att använda denna planindelning. Planindelningen sker för hörnor men nedan exempel är generella för både frisparkar, hörnor och inkast men där hörnor utgör grunden för vår redogörelse. Specialisering i de andra igångsättningarna sker därefter.

Metoder i anfall

1. Att bli fri för avslut

Målchans skapas nästan alltid genom att spelare blir fria för avslut. Det händer att denna spelare blir fri p.g.a. helt egna beslut men oftast skapas denna fria spelare genom taktiska metoder och tekniker. Att skapa en fri spelare kan alltså ske genom individuella tekniker såsom avledande rörelser, tempoökningar, kroppsfinter, tajming o.s.v. men även genom kollektiva aktioner såsom, motrörelser, bindningar, blockar, över- och underbelastningar o.s.v. Nedan ska vi redogöra för ett antal typer.

2. Rörelse

En hörna är inte just förloppet att slå in bollen i boxen utan snarare hela scenariot kring aktioner som kan leda till mål efter det att en hörna tilldömts. Som vi kommenterat ovan görs endast 1 av 3% på just direkt avslut på hörna och resterande 2% på indirekta anfall från hörna.

Rörelser är nästan helt nödvändigt mot ett markerings- eller kombinationsförsvar eftersom anfallsspelarna annars är markerade. Rörelser är däremot inte nödvändigt mot ett renodlat positionsförsvar eftersom fria spelare kan skapas antingen på ytor som ej är positionerade eller genom att två eller fler anfallsspelare ställer sig vid en försvarsspelare på en yta som anses attraktiv mot den motståndaren. Mot markeringsförsvar räcker det sällan med klassiska löpningar mot en yta utan rörelserna bör vara koordinerade och planerade. Att röra sig från markering är en konst som bör byggas på flera olika typer av rörelser, gärna i kombination. En viktig aspekt med rörelser är att de inte tvunget ska sluta att upphöra så fort bollen hamnat på önskad plats utan med stor fördel bör fortsätta med vidare rörelser för att bemanna yta i annat skede av hörnans hela förlopp. Förutom tajming krävs precision och det är ingen slump att det skiljer många mål på fasta situationer mellan bra och dåliga lag. 

Exempel på individuellt betingade rörelser är avledande löpningar såsom v-löpning eller båglöpning men dessa är inte tvunget unika för fasta situationer. Det tekniska utförandet är otroligt viktigt eftersom det dels handlar om att avleda markeringen själv genom kroppsfint, armar och blick men samtidigt att tajma detta med en yta som bollen och spelaren ska vara på samtidig, utan motståndaren. Det är därför viktigt att som spelare läsa motståndarens vaksamhet i markeringen men även att inte avslöja vart man som spelare vill hamna fri. Till de kroppsliga teknikerna är en viktig parameter i individuella avledande löpningar och båglöpningar att kombinera med tempo-sänkningar och -höjningar. Detta för att försvåra rörelserna ännu mer. En avledande löpning i form av v-löpning bör därför även utföras med tempoväxling i kombination med de kroppsliga teknikerna såsom armar, blick och fint.

Rörelserna kan även ha en kollektiv betingning. I detta fall är istället motrörelser, rotationer och screening bra exempel. Motrörelser är rörelser som görs när två spelare byter plats med varandra eller passerar varandras löpvägar och drar med sig markerande spelare. Motrörelser i sig är sällan effektivt om det inte kombineras med att en av spelarna har boll eller med screening. Motrörelsen kan dock skapa förvirring i ett försvar eftersom det måste vara klarlagt om de markerade spelarna ska släppa sin anfallare eller inte. Mot ett zonmarkeringsförsvar kan därför motrörelser vara väldigt effektivt eftersom motståndaren i dessa fall brukar växla anfallare men då kan missa vid växlingen.

Screening innebär att anfallsspelarna vid exempelvis en motrörelse löper in framför varandra och på så sätt obstruerar försvarens markering. Screening är en mycket effektiv metod att skapa fri spelare på. Man ska däremot ha i åtanke att screening, eller obstruktion, lätt kan anses som regelbrott och skapa frispark till försvarande lag. Screening är alltså själva momentet att få en försvarare att bli obstruerad av en spelare men om det är av en annan anfallsspelare som planerat står i vägen kallas det för block vilket vi beskriver nedan. 

En annan kollektiv rörelse är rotationer. Att rotera och röra sig i mönster handlar överlag om att förvirra försvarsspelet och är i sig inte mer unikt om de inte kombineras med screening, block eller som fullföljning av kombinationsanfall. Rotationen innebär att en anfallsspelare kan starta på en position som motståndaren kan vara bekväm med att ha en motståndare på men där anfallsspelaren slutar på en mer hotfull position. Ett exempel är om en bra huvudspelare står 15m utanför straffområdet inför en igångsättning men när bollen passerar målgården är denne spelare där och spelaren som startade där 15m utanför straffområdet redo för andrabollar. På så sätt kan anfallsspelare “söka” upp en sämre försvarsspelare alternativ luras kollektivt med att metoden som ska användas på denna situation är en annan.

3. Belastningar

En belastning innebär att ett anfallande lag inte sprider sig jämnt över zonen där laget anfaller utan belastar en anfallande zon mer eller mindre istället. Belastningar är bra mot både positions- och markeringsförsvar men beroende på försvarsspel måste belastningen anpassas.

Mot ett positionsförsvar kommer en överbelastning innebära att motståndaren inte följer med och därmed kan det anfallande laget hamna i ett numerärt överläge där man väljer. Överbelastning är därför en mycket bra anfallande metod mot ett positionsförsvar. 

Om motståndaren istället försvarar sig med ett markeringsförsvar kommer motståndarna att följa anfallsspelarna. I sådant fall kan det vara svårt att skapa numerära överlägen med en överbelastning även om det kan ha sina fördelar i form av att anfallarna kan vara svårmarkerade samt att det skapar kaos. Om en yta överbelastas utan större vinst kan laget istället fokusera på den underbelastning som automatiskt sker på annan yta. En underbelastning kan te sig på två sätt. Dels kan det vara ett numerärt likaläge med få spelare i både försvar och anfall i den delen av plan och dels kan underbelastningen innebära ett numerärt underläge för anfallande lag men i så fall också ett övertag på annan håll. Ett anfallande lag kan därför med fördel bemöta ett markerande lag med en underbelastning på en yta där anfallande laget hamnar 1vs1 med sin bästa avslutare eller huvudspelare, s.k. kvalitativ överlägsenhet. I sådant fall är underbelastningen en större fördel.

Belastning mot försvar kan användas både för att hamna i bättre kvalitativa överlägen samt numerära överlägen beroende på försvarsspel. Belastning kan även användas för att rensa en yta på spelare för att skapa fria lägen för avslut i fasen efter att bollen är i spel. Belastningen kan även ske på annan del av plan än där avslut avser att ske, exempelvis långt utanför straffområdet, för att genom olika rörelser hamna med fria spelare på ytan där anfallande laget vill ha en fri spelare för avslut. 

4. Blockeringar

En blockering är det moment som sker när en anfallsspelare medvetet står i vägen för en försvarsspelare så att denne inte kan följa sin markering. Momentet som följer blir då en screening. En blockering är vanligast mot markerande försvarsspel eftersom blockeringen oftast sker mot försvarsspelare i rörelse. En blockering kan dock även utföras mot en spelare i ett positionsförsvar eftersom även dessa spelare har en viss zon de kan /ska röra sig inom.

Blockering kan ske på flera sätt. Dels kan blockeringen ske kollektivt genom att två eller tre anfallsspelare bildar en linje som står kvar när rörelser sker och som en anfallsspelare väljer att röra sig tätt inpå för att markeringen på så sätt måste välja andra sidan av denna linje vilket är nära till hands med positionering i linjer.

De vanligaste blockarna är däremot att en specifik anfallsspelare har i uppgift att ta bort en specifik försvarsspelare för att skapa en fri yta för en specifik anfallsspelare. Ett typexempel är Liverpools van Dijk som nästa alltid får en tuff markering på fasta situationer. Genom att ge en anfallsspelare i uppgift att stå i vägen för van Dijks markering kan van Dijk bli fri.  Som gensvar är det inte ovanligt att se att motståndaren har scoutat detta och istället för att sätta bästa försvarsspelaren på van Dijk sätter man denna på blocken och när van Dijk löper in mot blocken byter de markerande spelarna spelare att markera och slipper på så sätt att bli blockade. Som ytterligare motangrepp riskerar försvarande lag i värsta fall att van Dijk väljer att inte använda block och därav riskerar försvarande lag att inte ha sin bästa försvarare på honom. En dubbelmarkering kan också vara en lösning men den ger givetvis ett numerärt underläge i annan zon vilket medvetet kan användas i anfallsspelet.

Blockering kan ske på lite olika sätt. Det vanligaste är att den spelaren som ska bli fri löper tätt intill den blockerande spelaren och när de passerar flyttar sig blocken och får en smäll av den markerande spelaren. Det finns flera sätta att kombinera detta på genom motrörelser, rotationer o.s.v.  Ett annat sätt är att stå i offside på frisparkar eftersom det dels underlättar att bli markerad men i detta fall öppnar för att när försvarslinjen faller kan offsidespelaren välja att stå i just den linje som en markerande spelare faller i och därmed blocka försvarsspelaren. En viktig del av en blockeringssituation är att fullfölja löpningen efter att blocken skett eftersom den markerande spelaren lätt kommer ikapp annars. 

5. Positioneringar

Nyckeln med olika anfallande metoder är att på förhand beräkna olika alternativ för bollens placering både före och efter igångsättningen, andra boll samt alternativ såsom kort igångsättning och returer. Positionering i flera nivåer är därför nödvändig och ff.a. för att kunna skapa olika varianter samt kombinera olika anfallsmetoder ovan. Genom att positionera spelare på flera ytor som kan vara värda att bemanna kan motståndaren ofta inte hindra alla alternativ och laget kan i detta fall dessutom ställa upp på samma sätt men göra olika varianter av samma uppställning vilket kan vara svårare att scouta.

Positioner som är typiska att positionera sig på är de statistiskt givna såsom första ytan, bakre ytan, cut-back, andrabollar och ytan utanför straffområdet.  Vidare är det ofta smart att positionera sig på ytor som inte ger markering såsom 10-15 meter utanför straffområdet. Ytan utanför straffområdet kan lätt förväxlas med en “def-i-off-spelare” som försvarare väljer att inte markera men på så sätt kan denne spelare komma in på farliga ytor senare i anfallet. Laget ska inte heller missa att placera mer än en spelare på vissa ytor för att kunna skapa numerära överläge eller bindningar av försvarare. Dubbelpositionering skapar även svårighet att markera och kan leda till öppning för exempelvis dummies. 

Fortsättningsvis bör laget positionera sig för block av motståndare genom att stå på yta där markerande spelare vill löpa. På så sätt måste eventuellt markerande spelare släppa sin markering för löpning runt om den blockerande spelaren och tiden kan räcka för markerad spelare att bli fri.

Kollektiva rörelser kan samordnas i planerade positioneringar såsom utspridning, linjer, klungor eller annat. Linjer kan formas horisontellt eller vertikalt. Nackdelen med horisontella linjer är att markeringen kommer att vara tydlig eftersom motståndaren lätt kommer att ställa sig på samma linje. Fördelen är dock att om spelare som står närmast bollhållaren backar bakom sina egna spelare kommer den försvarande spelaren att bli obstruerad av en hel linje och den främre spelaren får ett par meter av frihet. En vertikal linje har samma nackdelar och fördelar i grunden men en vertikal linje vågar sällan markeras i rad eftersom nackdelen i dessa fall är större för försvarande laget eftersom ytorna som skapas kommer att vara större på farliga ytor. Vertikala linjer markeras därför oftast med horisontella linjer vilket underlättar försvarsspelets sårbarhet men minskar säkerheten i markeringen och skapar på så mer sannolikt fria spelare än en horisontell linje.

Klungor har liknande fördelar i anfallsspel men ännu större nackdelar för försvarande laget eftersom markering är oerhört svårt i en klunga. Den stora nackdelen kan däremot kompenseras eftersom anfallsspelet också kan bli något okoordinerat eftersom rörelserna lätt kan krocka. Fördelen med en klunga är däremot stor mot markeringsförsvar. 

6. Förvirrande beteenden

Förvirrande beteenden syftar till inte på just rörelser i sig utan på att spelare tajmar olika beteenden. Exempel kan vara att ha två läggare av hörnan som med “missförstånd” springer samtidigt alternativ slår en kort variant för att försvåra för försvarsspelet eller byte av inkastare eller hörnläggare efter uppställning. Förvirrande beteenden har flera fördelar men förutom att det kan vara svårt att försvar mot kan tajming i de olika anfallande metoderna redogjorda ovan lättare tajmas med att exempelvis löpningar och annat startar först när bytet av hörnläggare har gjorts eller precis när något förvirrande skett.

Ett annat sätt är att stå i offside på frisparkar eftersom det gör att försvarande lag inte kan direktmarkera anfallaren utan att försätta hela försvarslinjen ur bruk för offside. En sådan positionering gör att om denne spelare då flyttar sig längs med linjen kommer den tilltänkta markerande spelaren få stora problem med att följa med.

Förvirrande beteenden kan göras i det oändliga och ibland kan syftet vara att endast bli svårare att scouta eller läsa detaljer som att stå flera spelare i muren på frispark utan att utnyttja täckningen eller passningsvägarna, löpningar in bakom målvakt på hörna behöver inte ha ett syfte men kan ändå försvåra den fasta situationen för försvarsspelande laget. 

7. Kombinationer

Kombination görs inte tvunget för att försvåra försvarsspelet utan även för att öppna lägen som annars är stängda. En kombination av flera åtgärder såsom, kort hörna med löpning från första stolpen öppnar första ytan som 54% av alla inåtskruvade hörnor inte klarar att komma förbi. En underbelastning i kombination med en klunga skapar också ett starkare 1vs1-läge som dessutom kan framkalla missad markering o.s.v.

Att positionera sig strategiskt för att kunna ge bra förutsättningar för kombinationer och använda ovanstående metoder är väldigt viktigt. Man ska däremot som tränare ha koll på att fotboll har mycket att lära från amerikansk fotboll men att fotboll inte är amerikansk fotboll. Fotboll har en mycket högre grad flytande spel som innebär att givna positioner och formationer kommer att vara flytande under spelet. Eftersom större delen av spelet utgår ifrån denna form kan spelarna inte lära sig lika många varianter som i amerikansk fotboll som innehåller fler avbrott och större del i uppställt spel. Det finns likväl många varianter att lära sig i amerikansk fotboll som en fotbollstränare fortfarande kan låta sig inspireras av. 

Metoder i försvar 

Positions-, markerings- eller kombinationsförsvar

Vi har ovan redovisat några typer av metoder för att underlätta ett anfallsspel samt öka möjligheterna att komma till avslut. Beroende på motståndarens försvarsspel som kollektiv samt de individuella kvaliteterna finns det därefter val att ta. Som grund visar statistiken att ett kombinationsförsvar har störst framgång på fasta situationer. Kombinationsförsvarets fördel är att det garanterar att täcka farliga ytor men ändå kan anpassa sig mot eventuella kvalitativa skickligheten hos anfallsspelare, överbelastningar eller andra anfallsmetoder.

Det vi kan säga generellt om försvar är att positionsförsvar är svaga mot överbelastningar samt korta hörnor. Anledningen är logisk. Om ett lag har ett rent positionsförsvar kommer spelarna att vara statiska i sina positioner vilket innebär att om motståndaren väljer att placera fler spelare på en yta kommer försvarsspelet att vara underbemannade. Detta blir mer uppenbart vid korta hörnor eftersom risken att spelet kommer igång och att försvarsspelet är underbemannade är mycket sannolik eftersom motståndarna kan välja att flytta dit så många spelare som krävs för att klara en kort hörna. Tillslut är positionsförsvaret underbemannat på den ytan och anfallet kan närma sig straffområdet. 

Ett positionsförsvar kan ändå ha sina fördelar mot exempelvis ett lag som inte gör korta hörnor eller som sällan överbelastar men däremot ställer upp i klunga eller har många olika rörelsemönster som är svåra att markera. I sådant fall kan ett rent positionsförsvar underlätta eftersom försvararna inte hamnar efter i markering utan istället prioriterar sin yta. Ytterligare en fördel är just organisationen att laget kommer att ha spelare på alla farliga ytor vilket i sig aldrig ska underskattas. Man ska däremot ha i åtanke att en spelare som står stilla sällan kommer lika högt som en spelare med ansats vilket kan leda till att försvarande ytan fortfarande inte är tillräckligt bra täckt. Ett lag ska dock vara beredda på att växla från ett rent positionsförsvar till åtminstone ett kombinationsförsvar om situationen kräver det. 

Positionsförsvar har även en stor fördel i övergången till kontring eftersom spelarna har mer specifika positioner som lättare kan hittas vid ett nytt spelskede där rätt spelare hamnar på rätt position. Positionsförsvar har även fördelen att ha rätt spelare på rätt position när bollen övergår till vanlig förhindra speluppbyggnad eftersom spelarna lättare kan komma tillbaka till sina utgångspositioner om de har en fast position på de fasta situationerna. I grunden kan man säga att detta är en viktig aspekt vid positionering i försvar på fasta generellt, d.v.s. att se till att ha en position som är nära den du har när spelet återgår till spelets skeden. 

Markeringsförsvar är för sin del svaga mot rörelser eftersom hela försvarsspelet bygger på att följa spelare. Fördelen är att kontakten med anfallsspelaren, förhoppningsvis, är tajtare och mer störande men nackdelarna kan vara stora om försvarsspelaren inte är en bra markeringsspelare. Ett försvarsspel som inriktar sig på man-man-försvar är svagare för motrörelser och grupperingar än vad ett positionsförsvar är. Ett anfallande lag som scoutat fram att motståndarna har ett rent man-man-försvar bör därför fördela sitt anfall med att underbelasta ytor där kvalitativt överläge skapas till ditt lags fördel. En bättre lösning i försvarsspel är istället ett kombinationsförsvar. 

Kombinationsförsvar är desto flexiblare och därav starkare statistiskt sätt men även dessa går att ta sig förbi. Dels måste de spelare som tar yta välja rätt yta. Beroende på val kan detta utnyttjas i anfallsspel i form av att motståndaren ändrar sina anfallsmetoder mot vad försvarande laget har scoutat. Vidare måste de spelare om tar markering vara rörliga och de svagheter som används mot markeringsförsvar kan användas även här. Detta innebär att en kombination i anfallsspelet som bygger på att överbelasta en del av positionsförsvaret samtidigt som löpningar görs för att underbemanna den delen av försvaret kommer att leda till ett numerärt övertag för det anfallande laget. 

Det finns även lag som använder kombinationsförsvar utan man-man-markering vilket innebär att laget istället positionerar sig i försvarslinjer som anpassar sig till motståndarens val av skruv samt placering av spelare som löper genom att exempelvis ställa en linje som försvårar inlöpningar i vissa ytor eller blockerar löpningar. Ett sådant zonmarkeringsförsvar i kombination med positionsförsvar har fördelen av att kunna försvara zoner som är farliga men samtidigt med relativ enkelhet kunna anpassa vissa delar av försvarsspelet. Om anfallande laget ska ha en stor fördel mot ett så pass flexibelt försvarsspel måste det finnas varianter i anfallsspelet samt spelförståelse för att kunna ändra anfallsvariant på kort varsel. Denna förståelse är svår att uppnå för ett lag eftersom flexibiliteten på fasta är komplex och inte prioriteras tillräckligt för att få spelarna att förstå.

Specifikt för varje fast situation

1. Val att få in boll – hörnor och frisparkar 

”I fear not the man who has practiced 10,000 kicks once, but I fear the man who had practiced one kick 10,000 times” – Bruce Lee

Om vi ser till de tre vanligaste fasta situationerna som involverar mer än en spelare finns det inkast, hörnor och frisparkar. De två senaste sparkas igång vilket ger en betydligt mer komplex variation.

Igångsättning med spark kan ske med inner- eller ytterskruv alternativ utan skruv alls, korta eller långa samt högt eller lågt. Det finns statistik som säger att det är mer sannolikt att göra på mål på inåtskruvade hörnor men i gengäld leder fler utåtskruvade hörnor till avslut. De utåtskruvade hörnornas avslut sker oftare från sämre lägen än de inåtskruvade och därav är målfrekvensen lägre. Av inåtskruvade hörnor bygger allt på att komma förbi första försvararen vilket endast 46% av alla hörnor gjorde vid en jämförelse i Premier League under ett jämförelseår. Korta hörnor är det klart effektivaste gällande mål, chanser och skott på mål procentuellt sett. Det är lätt att tro att korta hörnor är ineffektivt eftersom man många gånger ser att bollen inte ens kommer in i straffområdet men vid en kort reflektion bör det vara bättre att få in bollen med kvalitet än att bara få in den på måfå, vilket är den stora skillnaden på korta och vanliga hörnor i detta avseende. Skillnaden blir tydlig i relationen till att endast 54 % av de inåtskruvade hörnorna inte kommer förbi första försvarare. De korta hönornas fördelar är bl.a. att de kommer förbi första försvarare lättare eftersom vinkeln och avståndet att slå in bollen är bättre samt att det ha skapats ett numerärt överläge på första ytan eftersom dessa spelare brukar vara de som löper ut mot hörnläggaren. En annan fördel med korta hörnor är just nackdelen med långa hörnor, d.v.s. kraven på precision på en lång hörna är så pass hög att inte ens proffsspelare statistiskt är så bra att det lönar sig att slå hörnor för vissa lag. Fördelen med korta hörnor är att tajming för att bli fri för avslut underlättas betydligt vid korta hörnor eftersom dessa består av fler moment som kan anpassas till rörelser, belastningar osv. 

Man ska däremot inte missa att precis som vi sa ovan finns det andra parametrar i det hela såsom variation för att inte bli förutsägbar, vilken typ av försvar motståndaren har, val av sätt att få in bollen till avslut o.s.v. Det vi däremot vill framhålla är att för den beräknande tränaren variation hållas i åtanke eftersom skillnaden statistiskt sätt mellan olika igångsättningsmetoder inte är slående och ett lag bör välja olika metoder för specifikt motstånd. En stor del av valet av dessa kombinationer är ett hantverk som kräver stor skicklighet i scouting av motstånd, användning av sina spelare, träning och val av metoder. 

Ovan statistik om hörnor ger vissa likheter till frisparkar som slås från sidan in i straffområdet. Dels innebär skruven var bollen ska dimpa ner eftersom en innerskruv lättare fastnar i en horisontell zon(främre, bakre eller central) medan en skruv som går från målvakt mer sannolikt glider längs med linjen och ger alla zoner större möjlighet. 

Både frisparkar och hörnor kan slås i kombination med flera läggare. Som vi nämnt ovan finns det stora fördelar av att ha mer än en läggare. Dels av anledningen att man kan göra en kort variant och på så sätt kunna komma närmare målet och slå in bollen med större precision. Dels har två läggare fördelen att variationen på igångsättningen blir större och lättare kan förvirra ett försvarsspel om bollen kommer med exempelvis höger- eller vänsterfot eller med inåt- eller utåtskruv. 

Vidare kan hörnor och frisparkar slås med syfte att hitta en skarv. En skarv är statistiskt sett bättre för att göra mål men misslyckandet och risken att få en kontring mot sig är också större. Skarvens stora fördel är dock att riktningsförändringen av boll är svårläst av ff.a. motståndaren men det tekniska momentet är också svårt vilket inte alltid förenklar för medspelarna. För att kombinera med ovan kan en bra lösning därför vara att ha en spelare för första ytan på en frispark eller hörna som löper mot läggaren och öppnar dels upp ytan för andra löpningar, dels för skarv och dels för att komma ut och väggspela med hörnläggaren för att göra denne fri. En spelare på första ytan är därför generellt en bra positionering vid valet av sätt att få in bollen.

2. Hörnor

En ständig fråga är om ett lag ska ha stolparna positionerade eller ej i försvarsspelet. Det vi vet statistiskt är att ett lag som positionerar stolparna får fler avslut emot sig men färre mål per avslut. Problemet är däremot att ett lag med spelare på stolparna släpper in fler mål totalt eftersom de får fler avslut på sig eftersom de är färre spelare som hindrar avslut. Övriga frågor kring stolpar lämnar vi till målvaktstränaren. För övrigt anser vi inte att det finns mer specifikt att redogör för hörnor i denna artikel då ovan redogörelse till stor del kan läsas som hörnor.

3. Frisparkar

Som vi skrev tidigare kan en frispark slås på flera sätt vilket kan kombineras på olika sätt. De flesta varianter som redogjorts ovan kan även göras på frisparkar men unikt för frisparkar är att offside gäller och frisparkar 10-30 meter från kortlinjen mot kant har därför en unik prägel eftersom försvarsspelet oftast lämnar en stor yta mellan sig och målvakten. Denna grunduppställning får en speciell utgångspunkt som vi kort vill kommentera. 

Försvarsspelet står nästan alltid i en linje som sätter gränsen för offside där linjen är viktigare än markering av spelare. Linjen kan däremot fortfarande vara fokuserad på spelare, yta eller inbördes medspelare. En del försvarslinjer väljer att bemanna alla zoner framför mål d.v.s. främre, bakre, central samt om en kort frispark slås medan en del försvarslinjer fokuserar mer på markering.

Beroende på val av försvarsspel bör även taktiken kring offensiva frisparkar anpassas. Om försvarsspelet är orienterat med markering kan anfallande lag har stor fördel att belasta främre, bakre eller central yta mer än om försvarsspelet är positionsorienterat. Om försvarsspelet är orienterat kring yta bör överbelastning vara en stor fördel. Att formera anfallet i klunga underlättar att få fria spelare eftersom det är svårt att markera om försvarsspelaren dessutom ska hålla en försvarslinje. Varianter på att bli fri är därför att stå i offside eftersom markering nästan aldrig sker då eftersom laget i så fall bryter linjen. Att stå i offside inför frispark underlättar även en block, som vi nämnt ovan.

I anfallsspel finns det många fördelar att ha spelare i muren offensivt. Dels kan anfallsspelarna täcka målvaktens syn vilket underlättar vid en direkt frispark på mål eller om spelarna flyttar sig och skapar en lucka. Att slå frispark direkt på mål, något mer centralt än vad bilden ovan utgår ifrån, är dessutom statistiskt bättre än att slå inlägg. Att ha anfallsspelare vid muren har också sina fördelar genom att passningsalternativ som sällan markeras öppnas. De flesta har ju sett Tomas Brolins mål från 1994 men varianter på denna har gjorts i mängder även i modern tid. Försvarsspel kring muren lämnar vi till målvaktstränaren.

4. Inkast

Vi kan alltid diskutera vinsten i ett bra inkast men även om Lane menar att lag bör prioritera att lägga tiden på större nyttoeffekter är marginalerna i elitfotbollen så pass små att om det kan finnas en vinst i att träna en detalj är det värt att förbättra den. Så är det med inkast, där bl.a. Liverpool har gjort inkast till en viktig del av sitt spel genom inkastspecialisten Grönnemark. Det har visat sig att det inte funnits någon direkt effekt såsom exempelvis mål men däremot har bollinnehavet vid ett inkast ökat, vilket i sig inte har ett direkt samband med att vinna matcher men åtminstone med att kontrollera boll och inte riskera en kontring emot sig. Att få behålla bollen kan bara det vara en vinst i vissa fall. Enligt spielverlagerung.com ökade Liverpool sitt bollinnehav från 50% som är snittet efter offensiva inkast i Premier League till 70% efter offensivt inkast. Eftersom Liverpool dessutom var bland de sämre lagen på att behålla boll efter inkast innan Grönnemark kom in i bilden har utväxlingen varit ännu högre för just Liverpool.

4.1 Positionering på inkast

Positioneringen på inkast varierar något beroende på var på plan laget befinner sig. Oftast är ytterligare en central spelare delaktig på offensiv tredjedel som man inte vågar utnyttja på sin mittback p.g.a. risken av att tappa boll. Av de spelare som kan få boll är det viktigt att dessa alla i grunden inte närmar sig boll utan att någon annan tar avstånd eftersom det annars blir en osund överbelastning som vid eventuellt bolltapp kan orsaka stor skada. Positioneringen är därför viktiga att försöka kvarstå i den mån det går så lagets formation kvarstå när spelet väl fortsätter men om någon spelare behöver möta måsta annan spelare lämna. Att kasta snabbt på fri spelare är därför en bra variant eftersom spelet kan fortgå utan att lagets formation måste anpassa sig till inkastet. Ett snabbt inkast förutsätter såklart att anfallande lag var i anfall när bollen övergick till inkast bollen eftersom de sannolikt annars inte är organiserade för ett snabbt inkast.  

Positionering kan förutom de nämnda på hörnor även tillåta positionering offside för att dels blockera motståndare och dels slippa markering. En skillnad med inkast som anfallsvapen och behålla boll är just att på offensiv del av plan kan laget utnyttja offside mer för att stretcha motståndet samt använda central forward i större utsträckning än på egen planhalva eftersom det kan vara värt att chansa på offensiv del av plan.

Bortsett grundposition finns det därefter olika metoder för att fortsätta inneha bollinnehavet. En metod är att finta. Finta kan göras både kollektiv och individuellt såsom kroppsfinter, tittfinter m.m. eller kollektivt såsom byte av kastare eller låtsas missförstå varandra och därefter kasta till en tredje spelare. Vissa lag väljer att inte vara så kollektivistiska i sin lösning utan väljer mer individuella metoder för att bli fria såsom v-löp, ryck, o.s.v. vilket vi redogjort för kring rörelser generellt ovan. 

En annan viktig aspekt är att kastaren sällan blir markerad vilket innebär att tillbakaspel sällan är en dålig idé. Värt att tänka på är däremot att om spelaren som spelar tillbaka bollen gör det i samma vinkel som mottaget inkast kommer ifrån finns det risk att försvararen kan fortgå sin press linjärt och snabbare komma upp i press mot kastaren. Kastaren bör därför byta position och komma i vinkel vid tillbakaspel.

Att hitta lösningar för att behålla bollinnehavet genom att kasta hemåt mot eget mål brukar vara vara enklare på offensiv del av plan eftersom dessa spelare ofta slipper markering.

Avslutande ord

Denna överskådliga artikel är nu slut och det finns mycket kvar att skriva om. Förutom varianter och djup i det redogjorda har vi inte skrivit om matchplan, träning och tillämpning i praktiken i stort i form av scouting och uppföljning av utförandet.

Ämnet är minst sagt spännande men mycket av hemligheten med fasta är samma som allt annat, arbete och erfarenhet samt känslan av att kunna ta rätt beslut vid rätt tillfälle utifrån den kunskap man samlat på sig. Vi avslutar ändå med att påpeka vad Istvan Beregi sagt (specialist på fasta situationer), fasta situationer är både överskattat och underskattat beroende på vem du frågar. 

Återkom om ni har tillägg, frågor eller inte håller med!