Spelbarhet – så mycket mer än rörelse

Nyckeln i fotboll ligger i spelbarhet och är enligt oss kugghjulet i hela spelet.

Anfallsfotbollen i Sverige har blivit betydligt bättre de senaste 10 åren. Detta är sannolikt en trend från internationell toppfotboll men som vi tycker är välkomnande. Att härma internationell fotboll är inte helt enkelt eftersom man som tränare sällan vet hela lagets arbetsmetod för träning eller spelidé men de mönster man ser på match kan man alltid försöka efterlikna. Ett problem vi tydligt ser i ungdomsfotboll är bl.a. att många lag är bra på att hålla bollen inom laget men utan progression i plan samt att en del lag har progressionen men med en mer chansartad djupledsfotboll utan större tålamod.

Vår åsikt är att vi i Sverige inte är tillräckligt skickliga på att systematisera och katalogisera samt lära ut spelbarhet och anfallsfotbollen kring detta. På lägsta nivå skriker tränare om spelbarhet eller rörelse som att det endast handlar om rörelse eller är en självklarhet vad det är men på högre nivå används helt klart fler begrepp. Det vi saknar är en mer enhetlig syn och hur vi ska prata samma språk. I vår artikel ”de 14 faserna” försöker vi sätta upp en metod för hur man kan analysera och arbeta med att definiera spelet som lag. Vi vill nu på ett annat sätt försöka systematisera spelbarhet också genom att kategorisera spelbarhet på ett av fler sätt.

Vad, Vem och Varför

Spelbarhet – exempel

Vad? Att hitta fri spelare (om flera alternativ den med störst fördel)
Varför? För att passera lagdelar/komma framåt i plan eller komma till målchans (med så låg risk att tappa boll som möjligt)
Hur & Vem? Passningsstrategi för bollhållare & spelbarhet för medspelare

Spelbarhet är ett begrepp som används i bred mening såsom att “laget ska ha det” eller “alla ska vara spelbara”. Egentligen är det enkelt. Bollhållaren ska kunna leverera bollen till medspelare och medspelarna ska vara spelbara. Man måste därför som tränare skilja på om man pratar med bollhållaren eller medspelaren eftersom bollhållaren och medspelarna har olika förhållningssätt till spelbarhet.

Som exempel kan vi säga att en bollhållande mittback har två alternativ för passning. Den ena spelaren är en defensiv mittfältare och den andra en djupledslöpande central forward. För enkelhetens skull säger vi att det för alla tre är självklart att det föreligger spelbarhet. Frågan är i sådant fall hur vi coachar bollhållaren och de fria spelarna. Mittbacken måste veta vem den ska passa för att uppnå lagets vad (hitta fri spelare med störst fördel). Detsamma gäller medspelarna. Om lagets varför är att “passera lagdelar eller komma till målchans” är forwarden ett bättre alternativ eftersom den är närmare motståndarmålet och därmed har störst fördel. Om lagets varför är att “hitta spelare med störst fördel till lägst risk” är den defensiva mittfältaren kanske ett bättre alternativ. Vem är därför viktigt att skilja på eftersom både den defensiva mittfältaren och den centrala forwarden gör vad de kan för att bli spelbara men beroende på vad lagets varför, kanske den defensiva mittfältaren eller forwarden bör ta en annan position än vad de har och bli spelbara på annat sätt eller håll. 

Samma fråga ska ställas till mittbacken som har bollen. Vad är lagets varför i frågan om passningsstrategi? Ska mittbacken coachas till att invänta passning, försöka styra någon av medspelarna till en annan position eller ska mittbacken istället vända hem till målvakt i väntan på bättre alternativ till lagets varför. Dessa aspekter kring vem och varför är enligt oss viktiga att beakta när man coachar och analyserar spelbarhet.

Spelbarhet (vilket även innefattar passningsstrategi om vi inte säger annat) handlar därför både om teknik vid utförandet av passningen och mottagningen men även på vilka ytor medspelaren kan tänka sig att stå och vara trygg med en mottagning. Teknik handlar alltså både om passningen av bollhållaren och mottagningen från medspelaren. Juanma Lillo har sagt att en spelares spelförståelse inte är bättre än tekniken den har för att utföra handlingen. Det han menar är att om en spelare inte har möjligheten att slå en cross över hela planen kommer spelaren inte att ha spelförståelsen att se detta. Detsamma gäller omvänt. En spelare som inte rent tekniskt kan ta emot en boll i ett pressat läge i spelyta 2 har inte heller spelförståelsen för att förstå att denne ska vara där. Teknik och spelbarhet har därför ett nära samband.

Varför spelbarhet ska uppnås är starkt förknippat med lagets spelidé och de aspekter vi nämnt i artikeln om de 14 faserna. Eftersom lagets spelidé i sig inte är relevant för definitionen av spelbarhet kommer vi endast återkomma med exempel på olika spelidéer när vi diskuterar fortsättningsvis. 

Hur

Hur spelbarhet ska uppnås handlar om de metoder och begrepp man ger spelarna. Om varför är att “hitta fria spelare med störst fördel med lägst risk”, kommer metoderna för detta att vara samma i många fall som ett lag med hög risk men de kommer att utföras på olika sätt. Enligt oss kan man dela in spelbarhet på flera sätt men en aspekt är, som vi nämnt ovan, att mottagaren och bollhållaren måste skiljas åt vid indelningen. Detsamma gäller om det handlar om enskilda spelare eller taktiska moment som kräver flertalet spelare. Aspekter vi vill ta upp är därför teknik vid spelbarhet och kollektiv spelbarhet samt lite andra aspekter.

Kollektiv spelbarhet

Ett sätt att dela in spelbarhet är kollektiv och individuell. I grunden är all spelbarhet såklart kollektiv eftersom den handlar om interagerande mellan minst två spelare men eftersom vissa ytor och passnings- och mottagningsvinklar handlar om vad den individuella spelaren gör tycker vi att det finns visst fog för denna indelning.

Kollektiv spelbarhet – taktiskt 

Den kollektiva spelbarheten kan delas in i allmän och taktisk spelbarhet. 

Den taktiska spelbarheten handlar om hur man väljer att använda den allmänna spelbarheten för sitt lags specifika motstånd, spelartyper, roller, utgångspositioner o.s.v.  Den taktiska spelbarheten är starkt förknippad med scouting av motstånd och specifika situationer och har ett starkt samband med de 14 faserna vi skrivit om i annan artikel. Vi lämnar därför taktisk spelbarhet åt sidan i denna artikel. 

Kollektiv spelbarhet – genom, över och runtom

Den kollektiva allmänna spelbarheten är mer generell och ett klassiskt exempel är att instruera att man som lag endast kan passera motståndaren genom, över eller runt om presslinjer. Detta är ett fysiskt faktum som inte kan nekas men vad innebär det? 

Som utgångspunkt innebär det att om en bollhållande mittfältare vill spela bollen i djupled har denna tre alternativ. Om en presslinje/backlinje är gles och motståndarna inte har bra press på bollhållaren men inte heller bra avstånd mellan sina medspelare kan bollhållaren komma så pass nära presslinjen utan att bli störd att denne kan spela bollen i genom lagdelen. Detta borde vara den bästa passningen eftersom spelbarheten sker mer centralt och på marken. 

Om motståndarens presslinje istället är tajt och de sannolikt arbetar med centrering och press understöd mot bollhållaren, kommer bollhållaren inte kunna spela genom. De två alternativ som finns då är att spela runtom lagdelen genom att spela i sidled och därefter i djupled. Om motståndaren då flyttar över bra kan en ny spelvändning ske och sannolikt kan laget runda lagdelen efter ett par spelvändningar. Som alternativ finns alltid att spela bollen över en presslinje. Detta alternativ kan vara minst lika effektivt men kan i vissa fall vara en något svårare boll att både slå och ta emot. 

Ofta nämns även spelbarhet framför eller bakom i samband med runt om, genom och över men när vi diskutera dessa tre begrepp tycker vi det är viktigt att tränaren pratar om hur man ska passera motståndare. I sådant fall är inte framför motståndarna relevant utan framför motståndarna handlar i så fall om en positionering för att hamna mer fördelaktigt för att senare passera. Vi kommer därför att diskutera framför eller bakom i samband med just positionering och individuellt fokus. 

Kollektiv spelbarhet – Avstånd och tid (passerande, länkande och akut spelbarhet)

Ett annat sätt är att dela in kollektiv spelbarhet är genom avstånd och tid. Tre begrepp som då kan användas är akut, länkande och passerande spelbarhet. En akut spelbarhet innebär att man som närmsta spelare hjälper en pressande bollhållare till att inte behöva tappa bollen eller chansa iväg en passning. Akut spelbarhet innebär alltså att de spelare närmast bollhållare kommer väldigt nära bollhållaren om bollhållaren blir pressad. Om bollhållaren inte blir pressad bör de närmsta istället söka passerande eller länkande spelbarhet. 

En passerande spelbarhet handlar om att ge djup i plan genom att löpa bakom motståndarens försvarslinjer och därmed “passera” genom motståndaren. Den passerande spelbarheten kan därför kombineras med genom, runt om och över en motståndare eller presslinje. Denna indelning gör att om tiden finns och avståndet är rätt (sett till bollhållarens tekniska förmågor och lagets spelidé) bör bollhållaren söka passerande spelbarhet genom, över eller runt om en lagdel eller motståndare. Om detta inte är möjligt är en länkande spelbarhet en lösning. Länkande spelbarhet handlar om läget mittemellan d.v.s. om den passerande spelbarheten är för svår att utföra p.g.a. taktik eller teknik kan en medspelare möta halvvägs och på så sätt länka ihop bollhållaren och den längre passerande spelbarheten. Denna lösning tar därmed längre tid än passerande men kan i sig ändå vara passerande men utan att för den delen nå det slutliga målet i det skedet eller händelsen. Skillnaden mellan länkande och akut borde därmed vara om bollhållaren är under akut press eller inte. Även här kan den länkande passningen vara en passning framför en lagdel som därefter når bakom en lagdel men eftersom positioneringen framför lagdelen inte är slutmålet menar vi att spelbarhet framför lagdel inte är det optimala förhållandet och diskuterar mer om detta senare.

Kollektiv spelbarhet 3rd man

3rd man är ett begrepp som innebär att en bollhållare spelar genom en motståndares presslinje till en felvänd mottagare i en mer offensiv spelyta som därefter spelar bakåt till en rättvänd tredje spelare. Denna tredje spelare är då rättvänd och i minst en spelyta längre fram i plan. Konceptet används ofta som “felvänd/rättvänd” men är mer komplext än så eftersom både 2:a och 3:e spelare måste vara i en mer offensiv spelyta än bollhållare samt att 3:e spelaren ska bli rättvänd och utan markering. Till detta är det viktigt att passningen från spelare två till 3rd man ger 3rd man yta framför sig som denne kan verka på. Om den går tillbaka till spelyta 1 eller utgångsytan kommer 3rd man få press direkt och därmed försvinner syftet. I så fall blir det rättvänd/felvänd men utan mening (om det inte är en lockande passning som vi kommer förklara nedan).

Den tredje spelaren måste framstå som ointressant för motståndaren. Detta kan ske antingen genom att den tredje spelaren kommer och möter bollhållaren framför motståndaren utan att få boll alternativ ligger bakom motståndaren men inte i linje med den felvända spelaren. Konceptet är väldigt bra eftersom att hitta en rättvänd fri spelare bakom motståndarens linjer inte är så lätt som det verkar i teorin. 3rd man ger däremot en väldigt stor möjlighet att utföra ett mindre avancerat tekniskt moment (rak hård passning) än att tajma en rättvänd spelares löpning alternativ låta denne spelare vända sig och värdera om den har tid till detta. 

Kollektiv spelbarhet 4th man och diamant

En stegring av 3rd-man-spelbarhet är att den 2:a spelaren, som är felvänd, har två alternativ till rättvänd spelare. I sådant fall skapar fyra spelare en formation av en diamant. En 4th man kombination är när den tredje spelaren passar ytterligare en passning direkt till en 4e spelare som är ännu bättre placerad på plan. 

Kollektiv spelbarhet – rotationer

En annan kollektiv allmän metod för spelbarhet är rotationer. Rotationer kan göras spontant eller organiserat. Vanligt är att motrörelser täcks upp av annan spelare och ibland göras rotationen endast av två spelare som byter plats men vanligare är tre spelare eller fler. Fördelen med rotationer är att försvarsspelare ofta inte hinner eller ska följa med spelare som förflyttar sig för mycket vilket skapar ytor eller numerära överlägen vid en viss fas av rotationen. Rotationer kan göras på flera sätt och vara både beständiga under flera skeden av spelare eller återgående i samma stund som rotationen skett. Det finns oändliga varianter och möjligheter och vi ser rotationen som ett eget kapitel kring positionell överlägsenhet och kanske en egen artikel för framtiden.

Kollektiv spelbarhet – Numerära överlägen genom positionering, överbelastning och spelvändning

Som vi skrivit om i Positional Play handlar en stor del av förutsättningen för bra spelbarhet om positioneringen av laget i förhållande till motståndaren. Som strukturellt exempel kan man säga att om motståndaren har en central forward är det fördelaktigt med två mittbackar samt att målvakten deltar och bildar en triangel. Även att ha tre mittfältare mot två o.s.v. Vidare kan positionering även ske mer generellt med hjälp av överbelastning genom att exempelvis laget flyttar över mot högerkanten när bollen är där så att en bollhållande högerback får flera kortare passningsalternativ. Denna överbelastning ökar chansen att med lägre risk spela bollen till medspelare men överbelastning skapar även större ytor på andra delar av plan som laget kan använda för att komma undan trängda lägen genom spelvändning. 

Den positionella spelbarheten är extremt avancerad och på något sätt en kombination av alla ovanstående aspekter och till detta taktiska delar efter scouting. Alla lag arbetar mer eller mindre med den positionella spelbarheten genom spelvändning eller överbelastning men det som ofta skiljer olika lag är hur stort tålamod olika lag har. Många lag med högt bollinnehav kan ibland verka ha boll för bollens skull men om man som tränare vill att spelarna ska behärska alla ovan exempel och att passerande passningar ska ske först när det finns möjlighet till nya aktioner kan ibland passningsspelet i backlinjen verka segt och långsamt för sakens skull men detta kan egentligen bero på en väntan på det perfekta läget. 

Denna kortare genomgång får anses vara allmän spelbarhet men dessa begrepp ligger dock klart närmare den taktiska spelbarheten om man vill fördjupa sig och är därför inget vi diskuterar mer här.

Kollektiva fundament – exempel ut/in -in/ut

Den kollektiva spelbarheten har även generella principer som påverkar spelbarheten som en del av anfallsspelet. Exempelvis kan ett lag genom att växla tempo i anfallsspelet, in-ut-in eller ut-in-ut eller återpositionera sig innan speluppbyggnaden startar vara delar av hur spelbarhet skapas. För er som har gått kursen “Collective fundamentals” vet ni att många principer både för lagdel och del av plan kan användas för att skapa förutsättning för spelbarhet på ett sätt som kompletterar ovan exempel. 

Vi vill ändå kort åskådliggöra en viktig princip i detta sammanhang som är just in-ut-in eller ut-in-ut. Dessa två principer handlar både om generell och taktisk spelbarhet. Som utgångspunkt kan båda användas för att skapa yta där motståndaren inte är men också för att säkra motståndarens svårighet att komma i press genom den lockande passningen med riktningsförändring.

Exempel: ett kompakt försvarande lag vill ofta att motståndaren spelar runt om laget så de kan pressa mot kant. Genom att använda principen ut-in-ut kan det anfallande laget vända spelet mot ytterback från mittback (precis som motståndaren vill) men direkt därefter spela in bakom motståndaren centralt i spelyta 1 eller 2 och central eller inre korridor. Motståndaren stoppar då sin överflyttning för att bli ännu mer kompakta och när mottagande spelare i spelyta 1 eller 2 i inre eller central korridor får boll spelar denna ut bollen ytterligare framåt på yta där motståndaren inte är förberedda.

Det motsatta funkar likadant. Ett pressande försvarande lag som kan tänka sig att styra mot mitten genom exempelvis man-man-markering av ytterbackar vill gärna att bollen går inåt i plan. Genom att spela inåt i plan men direkt ut på ytterback (som då blivit fri eftersom försvarande lag fokuserar på att få bollen centralt för att vinna boll och inte längre fokuserar på markering av ytterback), kan den fria ytterbackar därefter när motståndaren i stress går upp i press spela in i förslagsvis spelyta 2 inre korridor.

Dessa principer kan varieras i de oändliga och fungerar både för att genombrott och etablering av bollinnehav. Principerna kan, men måste inte, kombineras med scouting av motståndaren beroende på deras svaghet. Principen kan också kombineras med principen att relationer mellan vissa spelare skapar överläge (socio-affective superiority). Om exempelvis ytterback och innermittfältaren har en bra relation kan principen ske mer spontant och generellt.

För vår del lämnar vi dessa här då de även kan sorteras in i andra artiklar som i det stora handlar mer övergripande om anfallsspel och endast som en deleffekt skapar spelbarhet.

Individuell spelbarhet

Individuell spelbarhet handlar om vad en enskild spelare bör tänka på. Detta handlar alltså om individuell instruktion till den spelaren samt hur spelaren kan agera för att skapa förutsättningar för att hitta spelbarhet eller bli spelbar. 

Spelbarhet innebär att man kan få bollen även om motståndaren är väldigt nära. Målet är att få boll och kunna göra något av värde. Detta innebär inte att en spelare som har en försvarare i ryggen inte är spelbar. Spelaren är högst spelbar eftersom motståndaren inte kommer att hindra att bollen når fram, men däremot är frågan vad spelaren kan göra med bollen och om det är till värde för laget. En felvänd spelare kan exempelvis göra något med värde genom att antingen vända sig eller passa en rättvänd spelare genom 3rd man. 

En spelare bör ändå som grund försöka få bollen i första hand rättvänd, i andra hand halvt rättvänd och i sista hand felvänd. En spelare som är rättvänd med boll har däremot oftast flest möjligheter eftersom spelet ska gå i den riktningen och genom att få bollen rättvänd behöver spelaren inte lägga tid på att vända sig utan kan direkt på ett tillslag spela bollen i djupled eller driva fram med fart, något som är svårare att göra snabbt felvänd.

Individuell passningsstrategi – Teknik – flytta motståndare genom passningsfint/dold passning

En viktig aspekt hos bollhållaren är hur spelaren kan vinkla kroppen för att skapa möjligheten att passa dit den vill. Genom en bra mottagning skapas bättre förutsättning för att se planen men också visa motståndare och medspelare vad bollhållaren vill göra. Även här har Juanma Lillo rätt, en spelare har inte bättre spelförståelse än den har teknik. Om en spelare klarar av att spela en passning på 10m exakt där denne vill kommer medspelarna veta detta och försöka bli spelbara i olika ytor orienterat till dessa 10m. Detta innebär att en bollhållare kan välja att titta åt ett håll men spela åt annat vilket lurar motståndaren men inte medspelarna eftersom de vet att bollhållaren har denna tekniska skicklighet. Genom passningsfint kan man därför på individuellt plan skapa förflyttning hos motståndare som skapar spelbarhet till medspelare. 

Individuell spelbarhet – Teknik – skapa tid genom mottagningsfint

Inte bara bollhållarens måste ha en god mottagnings- och passningsteknik utan också spelaren som precis tagit emot bollen kan ha nytta av en bra mottagningsteknik. Teknik i mottagning skapar oerhörda fördelar både genom att klara av det och styra och leda bollen dit mottagaren vill ha bollen. Det är därför viktigt att instruera i bortre fot, , insida, utsida, vändning, orientering av yta närmast spelaren, riktning spelaren vill komma till samt var på foten bollen ska tas emot med. 

Individuell spelbarhet – Tajming i passning och löpning generellt

Teknik är viktigt men även tajming. Spelbarhet handlar om att bli spelbar och fri så man har tid att avsluta och göra mål. Därför måste målet med en passning vara att komma närmare motståndarens mål. Detta innebär inte automatiskt att alla passningar måste vara i djupled och bryta motståndarens linjer eftersom exempelvis 2a passningen i en 3rd-man-kombination går bakåt men skapar ändå en rättvänd spelare med tid och fri yta framför sig. Men tajming och löpning är trots allt väldigt viktigt för att komma framåt i plan på ett kontrollerat sätt. En passning till en yta där ingen står eller löper mot är sällan en bra passning. En bollhållare och mottagare måste därför tajma löpning och passning. Att bli spelbar framför motståndare är ofta enklare eftersom motståndare då har koll på spelarna och inte blir lika sårbara. Det är därför vanligt att se sjunkande mittfältare eller forwards som kommer ner och möter i plan framför motståndaren eftersom detta är det säkraste sättet att få boll men det är sällan att det för den delen leder till annat än ett lag som hamnar för långt ner och blir för kompakta i djupled och lätta att pressa. En passning bör därför sikta mot att nå spelare bakom motståndare genom passerande eller länkande spelbarhet. 

Man måste skilja på passningar för att hamna i rätt läge (förflyttning av motståndare) och passningar för att passera motståndare. En backlinje kan såklart passa bollen mellan sig ett par gånger i väntan på att skapa en förflyttning hos motståndaren. Dessa passningar i sidled har då ett syfte och behöver inte nödvändigtvis nå bakom motståndare. När läget däremot uppstår och passningen ska ske är det väldigt viktigt med tajming. En mottagare kan då välja att stå framför, bakom eller mellan motståndaren för att skapa en del scenarion.

Individuell spelbarhet – Tajming i passning och löpning – Framför/mellan

En passning bör vara passerande och slå ut lagdelar. Om mottagaren står framför motståndaren kommer passningen inte uppnå syftet om spelaren inte kan vända och därefter passa (länkande). Om mottagaren däremot står framför innan passningen sker kommer motståndaren sannolikt inte beakta denne särskilt eftersom de har koll på spelaren när den står framför denne. Om mottagaren står framför men förflyttar sig bakom motståndare precis när bollhållaren fått bollen och ska passa finns det en chans att motståndaren missar att följa upp denna förflyttning och mottagaren då blir spelbar bakom försvararna. Samma möjlighet finns om mottagaren står mellan spelarna i presslinjen. I detta fall finns det möjlighet att motståndaren tycker att de har kontroll på spelaren eftersom denne är väldigt nära och på så sätt inte är alltför reaktiva när mottagaren förflyttar sig bakom precis när bollhållaren har läge att passa. Fördelen med att stå mellan motståndarna kan dels vara att en förflyttning kan skapa en lucka att spela bollen i. Att stå kvar kan å andra sidan skapa ett numerärt överläge för väggpass om bollhållaren väljer att driva mot den närmsta motståndaren. Att stå kvar kan även ha syftet att mottagaren kan möta vid akut behov från bollhållaren, akut spelbarhet, men kan backa bakom om bollhållaren är pressad, länkade eller passerande spelbarhet.

Individuell spelbarhet – Tajming i passning och löpning – Bakom

Att stå bakom har flera fördelar. Dels blir spelbarheten passerande. Dels ser motståndaren inte en lika lätt vilket skapar större möjlighet att bli spelbar. Motståndare tvingas då att orientera och kommunicera väl. Ett val motståndaren har är att falla vilket gör att det anfallande laget tar mark bara p.g.a. att mottagaren står bakom presslinjen. Ett skickligare försvarande lag står däremot kvar och orienterar och kommunicerar väl. I detta fall finns fördelen med att stå bakom dels i att motståndaren fortfarande inte kan förflytta sig lika snabbt bakåt som framåt vilket innebär att en passning över presslinjen är möjlig. Att stå bakom underlättar även för mottagaren att tajma löpning från bollhållare eftersom mottagaren har koll på motståndaren och kan se när denne eventuellt tar något felaktig position i förhållande till ytan bakom sig. Mottagaren har även fördelen att denne kan välja att öka farten och möta framöver i en snabbare takt än motståndaren vilket ger möjlighet att åtminstone få boll vid akut spelbarhet och kanske även vända sig i en länkande spelbarhet. Att stå bakom är att föredra eftersom det är svårare för motståndaren att försvara sig mot och lättare för anfallande lag att förhålla sig till. Det är dock viktigt att mottagare kommer och möter emellanåt så att motståndaren inte känner sig säker på att mottagaren inte får boll och därmed vågar sätta press på bollhållaren istället.

Individuell spelbarhet – La pausa

Spelbarhet handlar att kunna få bollen. Spelbarhet skapas och inte tvunget genom förflyttning och rörelse av anfallsspelare utan kan skapas genom förflyttning av motståndare. Om en potentiell bollmottagare kan få en passning utan att röra sig är detta bättre än att göra det eftersom det tar mindre energi. Spelbarhet handlar om rätt positionering och en spelare som står stilla på en plan kan därför vid ett par tillfällen bli spelbar just av anledningen att alla andra flyttar sig. Detta begrepp kallas “la pausa” i spansk metodik. 

Individuell spelbarhet – Numerära överlägen genom individuell förflyttning

En bollhållare som väljer att driva mot en försvarsspelare skapar två intressanta lägen. För det första kan spelaren utmana och ta sig förbi vilket skapar möjligheter eftersom man fortsatt är rättvänd men dessutom kommit närmare mål (som förutsättning för att scenariot ska vara bra). För det andra tvingar detta motståndaren till beslut (förutsatt att man inväntar motståndarens beslut) vilket skapar fler möjligheter. Om motståndare måste ta beslut tvingas motståndaren att komma upp i press. När den gör detta kan yta skapas bakom motståndaren vilket man kan utnyttja med väggspel eller passning. Om motståndaren väljer att inte komma upp i press skapas möjlighet att komma närmare motståndaren och därmed få större precision till passning nära motståndaren eller hamna i ett 2vs1-läge eftersom medspelare kan närma sig situationen. En bollhållare bör därför välja att driva mot en motståndare som redan markerar eftersom väggpassningsalternativet då blir ett enormt hot. Vissa spelare söker detta automatiskt vilket kan bero på deras relation är stark. Denna relation är en del av positional plays grunder och något man ur taktisk synvinkel ska betrakta vid spelbarhet och spelsystemet som helhet.

Individuell spelbarhet – Att flytta enskilda motståndare 

1. Offensiv bindning 

Att flytta motståndaren är en viktig faktor för att skapa spelbarhet. Det vanligaste sättet är att skapa förflyttning hos motståndare genom passningar men individuellt kan man bl.a. göra det genom en offensiv bindning. En offensiv bindning innebär att en anfallsspelare själv söker upp en motståndare för att motståndaren ska tro att detta är den spelaren som är mest farlig i sin försvarszon. Detta kan då leda till att försvararen följer efter denna eller åtminstone står kvar i närheten av denne och missar en viktigare uppgift i försvarsspelet. Ett exempel på offensiv bindning är att stå emellan motståndare eftersom båda försvarsspelarna då blir något hindrade i vem som har ansvaret för anfallsspelaren. Ett annat exempel är yttrar som söker upp försvarsspelande ytterback och därefter förflyttar sig långsamt mot mittback eller bakåt vilket kan få ytterbacken att följa med och då skapa yta bakom sig för en löpning av anfallande ytterback, offensiv mittfältare eller central forward.

Offensiv bindning ska inte förväxlas med def-i-off eller offensiv markering som istället innebär att anfallande spelare söker upp försvarande spelare för att förhindra denna att få en fördelaktig position om motståndaren vinner boll. Vid en offensiv bindning har en offensiv spelare inte för avsikt att hindra försvarsspelarens bollvinst utan snarare hindra den att prioritera i sitt försvarsspel. En la pausa kan därför ha den dubbla fördelen att den stillastående anfallsspelaren inte anses attraktiv och blir bortglömd i försvarsspelet så den blir spelbar i annat tillfälle. En la pausa kan också leda till att en försvarsspelare står kvar och markerar vilket innebär att den markerande spelaren markerar en spelare (la pausa-spelaren) som inte är kvar i spelet och då istället saknas i annan del av försvaret. I nedan klipp löper Willian in mot backlinjen och tvingar upp markering från ytterbacken utan att Willian får bollen.

2. Lockande passning

Lockande passning är ett enklare sätt att flytta enskilda motståndare. Lockande passning sker genom att en bollhållare passar en mottagare nära en försvarsspelare som tvingas upp i press på mottagaren och tappar sin position. Mottagaren passar då tillbaka till bollhållaren som kan passa in på ytan som försvararen förflyttat sig från. Konceptet är enkelt och på visst sätt är alla passningar lockande men denna typ är mer specifik mot en motståndare och oftast kortare och med ett tydligt syfte i en specifik situation att flytta en motståndare. Vid en lockande passning kan “La Pausa” eller “locka in spelare” användas genom att hålla i bollen tills pressen är nära för att på så vis öka ytan bakom den som pressar eller tiden för mottagaren. Därför bör instruktionen passningstempo användas nyanserat då ofta ett lugnare passningstempo som lockar in motståndare är effektivt innan passerande passningar slås.

Dismarking och skapa yta åt andra

Begreppsbildning i Sverige är långt ifrån komplett. Ovan exempel är tecken på att vi inte har begrepp för mycket av det som beskrivs. För den påläste finns fler begrepp som inte vi har nämnt som är delar i ovan. 

Ett exempel på sådant begrepp är dismarking. Dismarking handlar om att “avmarkera” sig själv. Att avmarkera sig handlar om att bli av med markering för att bli spelbar och kan användas på flera sätt. Av de ovan individuella spelbarhetsbegreppen kan exempelvis la pausa eller tajming i passning och löpning vara exempel på hur man avmarkerar sig motståndare. Men dismarking kan även göras kollektivt med flera spelare inkluderade genom exempelvis rotationer, 3rd man eller kollektiva fundament. 

Många tränare skapar sig sin egna begreppsbildning och sina varianter av ovanstående, taktiska varianter eller djupare specifikation som blir generella för det laget och därefter namngivna. Som exempel kan Bielsas 5 sätt att göra sig spelbar nämnas. 

1. Vändningsmottagning – mottagare tar emot boll mellan lagdelar och flyttar boll från press.
2. Löpning på blindsida (bakom motståndare) – passerande passning bakom motståndare till som medspelare löper in från utsidan (instick).
3. Löpfint mot & rörelse ifrån motståndare (avledande rörelse) där bollmottagare löper mot motståndare och backar ut vid passningstillfället för att skapa yta till sig själv och finta motståndaren till felaktig reaktion.
4. Passning i vinkel mot motståndare – passning till halvt rättvänd mottagare som kan gå inåt eller utåt i plan. 
5. Löpfint mot & rörelse i från medspelare (avledande rörelse) där bollmottagare löper mot motståndare men viker av i djupet och passning går i luften.

Individuella fundament per position

Egentligen finns speciella instruktioner för varje position utöver ovan. Som utgångspunkt är det samma exempel och begrepp som vi använt ovan men tajming, yta, position, förhållande till med- och motståndare varierar i liknande mönster för alla positioner vilket i sig är unika. Som exempel kan sägas att ytterback alltid bör erbjuda bredd när mittback har boll, defensiv mittfältare alltid ska erbjuda diagonala uppspel till mittback om inte raka uppspel ger större fördel, att mittback alltid ska ge understöd till pressad mittfältare o.s.v. 

Vi kommer eventuellt skriva speciella artiklar för varje position vid senare tillfälle och då tar vi upp spelbarheten för varje position som en del i varje specifik position. För de som gått kursen ”individual fundamentals per position” vet ni att det finns en del att gå igenom…

Spelbarhetsprincip, passningsstrategi och prioriteringar

Svenska fotbollsförbundet har för sina ungdomslandslag, för att förtydliga för spelarna, delat in planen i prioriteringar av ytor som laget vill hitta medspelare i. Dessa ytor är målet med anfallsspelet och även ytor att prioritera i passningsspelet i form av passningsstrategi för bollhållaren. Förbundet har även principen att en opressad bollhållare ska ha medspelare som söker sig bakom (passerande) eller mellan motståndare (länkande) medan en pressad bollhållare ska kunna passa bollen på ett kortare avstånd samt även framför motståndare (akut spelbarhet).

Sammanfattande slutsats

Som tränare måste man förstå att spelbarhet finns i flera led. Dels bollhållare och mottagare, dels kollektivt och dels individuellt. Dels taktisk och allmänt. Ett lag som inte kan ta bollen från målvakt till motståndarens mål kan ha problem med det kollektiva samarbetet, den individuella positioneringen eller rent tekniskt utförande av bollhållaren eller mottagaren. Det kan även vara fel i taktiska beslut förhållande till hur motståndaren spelar. Spelbarheten är alltså en nyckel till hela lagets spelidé och på något sätt en katalysator som måste instrueras tydligare än “rörelse” eller “runt om, genom eller över”. 

Vårt sätt att strukturera spelbarhet är inget givet utan endast exempel och kan kombineras på många sätt. Exempelvis kan indelningen av akut, länkande och passerande spelbarhet starkt förknippas med individuell spelbarhet om att vara spelbar framför och bakom. Vidare är vissa motståndare svagare i vissa moment och den taktiska aspekten i spelbarhet är väldigt stor.

Pep Guardiola har vid flertalet tillfällen sagt att han inte spelar Tici-taka eftersom detta förknippas med att bollinnehav för bollinnehavets skull. Detta har aldrig varit Guardiolas avsikt. Syftet med ett bollinnehav och kortpassningsspel är just vad denna artikel har belyst, att hitta kombinationer för spelbarhet. Ett motstånd som är kompakt måste testas med spelvändningar för att se om de flyttar över ordentligt eller inte eller om de kanske blir glesa så att laget kan spela genom. Om det går att passera måste däremot medspelarna till bollhållaren vara i position för att kunna bli rättvända genom individuell vändning eller om 3rd man är redo för passningen. Likaså kan Guardiolas lag invänta den rätta rotationen så en passning i djupled inte förgås eller rätt motståndaren inte har flyttat på sig.

Tici-taka är därför inte ett kortpassningsspel för bollinnehavets skull utan antingen ett genomtänkt smart sätt att spela fotboll eller så ska det smarta sättet att spela fotboll på inte kallas Tici-taka och detta måste svensk fotboll lära sig mer om…

Det finns många delar kring spelbarhet som inte är diskuterade här. Dels finns det andra aspekter än de vi har tagit med, dels den taktiska spelbarheten, den positionsspecifika spelbarheten samt hur den appliceras och vi har inte alls skrivit om hur man tränar spelbarhet. Avslutningsvis vill vi göra ett försök att ge en perfekt instruktion i spelbarhet:

Ett lag bör sträva efter att 

“varje bollmottagare ska vara så långt ifrån sina närmsta motståndare som möjligt men med ett passningsavstånd till bollhållaren som är fördelaktigt laget och möjligt att få bollen på.”