Vad är talang?

Det finns mycket åsikter men vad innebär begreppet? Hur kan man eventuellt tänka?

Personligen är jag allergisk mot begreppet talang eftersom begreppet grundar sig i otroligt lösa förutsägelser varför en person, mer specifikt i denna artikel en spelare, uppvisar färdigheter eller skickligheter. Dessa förutsägelser ska dessutom kunna avgöra om spelaren är bättre på att spela fotboll i framtiden samt varför spelaren är bra idag vilket i sig är helt orimligt. Begreppet är sällan definierat till varför någon är talang eller om det egentligen endast beror på att spelaren är bättre än sin nuvarande omgivning för stunden av iakttagande.

Enligt mig är parametrar som hur spelaren reagerar i en ny omgivning såsom ny tränings- och matchmiljö mer intressant. Denna parameter är till för att inte förväxla spelare som är bra för att de möter sämre med- och motspelare. En annan viktig parameter är att spelaren bedöms på rätt grunder och inte bara det som syns. Det är sällan så att unga spelare är helt kompletta och då kan viktiga egenskaper eller färdigheter förbigås såsom passion för fotboll, träningsvilja, målmedvetenhet, motgångshantering m.fl.. En annan viktig parameter är att avgöra om spelaren har mer att ge i form av potential utifrån den nuvarande nivån. Har spelaren utvecklingspotential? Om ovanstående parametrar inte bedöms kommer ordet talang vara helt meningslöst enligt mig.

Begreppet

Eftersom talangbegreppet därmed är relativt till situationen och komplext känner jag att jag inte med gott samvete kan avgöra talang hos en spelare. I mitt uppdrag som spelarutbildare kan jag avgöra vem som är bäst i en grupp på en specifik färdighet vid just det specifika ögonblicket med viss felmarginal. Detta är dock inte alls samma sak baserat på ovan redogörelse och ger mig aldrig svaret på om spelaren är den som är bäst för framtiden utan bara för tillfället.

Begreppet talang innebär enligt mig en så otroligt icke-allmängiltigt syn på en spelare. Begreppet talang är inte samma beroende vem du frågar vilket därför förutsätter att begreppsanvändaren syftar till en konstant eller “av annan bestämd” kunskapsnivå som innebär att någon är en talang och inte att det är någon man kan bli. Om begreppet talang därför är konstant kommer användaren av begreppet lätt fastna i synliga färdigheter som snabbhet, teknik och spelförståelse. Med synen av att man är en talang måste detta utgå ifrån att man som begreppsanvändare tror på något konstant. Det är alltså två frågor man måste ställa sig här.

1. Är nivån konstant som spelaren uppnått eller finns det mer att ge?
2. Ser vi alla spelarens egenskaper under vår kartläggning och vet på så sätt att spelaren har rätt inställning, passion för fotboll, träningsvilja, målmedvetenhet, motgångshantering m.fl.?

Det finns en enligt mig bra modell som bl.a. undervisas i svenska fotbollförbundets tränarutbildningar som beskriver “spelarens färdigheter” och ser ut enligt bilden.

Modellen beskriver vad en spelarnas färdigheter kan kategoriseras. Enligt mig är det svårt att se ff.a. psykologiska egenskaper men såklart även djupet av de andra tre vid få iakttagelser av en spelare.

För att återgå till frågorna ovan och om begreppsanvändaren vet om nivån är konstant eller ej samt om de kan se de psykologiska egenskaperna finns det ett undantag. Undantaget är såklart när begreppsanvändare antingen känner varandra och pratar om samma egenskaper eller om begreppsanvändare har definierat vilka egenskaper men letar efter och har flera tillfällen på sig att värdera alla färdigheter enligt modellen. I detta fall kan dessa personer mena samma sak och på så sätt möjligen konstatera att de menar samma sak när de använder begreppet talang. Min fråga är dock om dessa personer fortfarande kan kalla någon för talang trots detta?

Vad innebär träning?

Låt säga att en förening eller ett par scouter har kommit fram till att egenskaperna de letar efter är tekniska utförande, snabba spelare och spektakulära utförande. Ett klassiskt exempel är ett iakttagande av yngre spelare som syns på en fotbollsplan.  Det krävs sällan ett tränat öga för att se vem som syns mest eller har bäst teknik eller utför anmärkningsvärda aktioner. Detta är nog de flesta överens om. Frågan är då: är detta talang? Är de färdigheter som syns utåt de färdigheter som tar spelaren längst?

Tänk er scenariot att du som vuxen(låt säga 30 år) för första gången ska prova squash med dina tre bästa kompisar. Ingen av er har provat detta innan men den ena personen var högt rankad i tennis (tenniskompisen) som 15-åring, den andra personen var motsvarande duktig på golf (golfkompisen), den tredje på att spela schack (nörden) och du har själv spelat lite fotboll men intresserade dig för fotbollstaktik och blev tränare som 15-åring istället. Alla har ett allmänt idrottsintresse och tycker de har lika chans att vinna. Vem är “talang” efter er första träff? Sannolikt tenniskompisen eftersom likheten till tennis är tillräckligt nära för att resterande vänner inte ska kunna vinna. Låt oss säga att det blev så och att alla blir arga. Du föreslår då att ni spelar lite bordtennis istället. Det visar sig att tenniskompisen är bäst även här. Är han “talang” på bordtennis p.g.a detta? Alla tre vänner blir rasande och ni bestämmer att ni istället ska hyra Stand-up paddleboards och ro runt i en sjö. Ingen har gjort detta innan men golfkompisen är väldigt mycket bättre än ni andra. Det visar sig då att golfkompisen har provat detta en gång innan. Han hävdar själv att en gång är ingen gång…

I squash och bordtennis kan de flesta se likheten till tennis och att tenniskompisen har liknande grund för att därför vara bäst på båda dessa sporter. Men hur är det med Stand-up-paddleboarding? Är en gång ingen gång som när alla provade detta?

Om du jämför helt andra främmande parametrar såsom att en kompis får träna arabiska i två timmar innan du och kompisen ska prova arabiska tillsammans för första gången kommer sannolikt kompisen kunna lite mer. Detsamma om du får en timme på dig att läsa på om fraktala mönster innan ni ska få en föreläsning om det. Även i detta fall kommer kompisen att framstå som “talang” om du inte visste om att denne har fått lektionerna innan. Detta har inget med medfödd begåvning att göra utan vad kompisen har med sig i sitt bagage inför en jämförelsepunkt. Att golfkompisen är bra på stand-up paddleboard är därför ingen slump i ovan exempel men det har inget med talang att göra om definitionen av talang inte innebär att någon har tränat mer på färdigheten eller närliggande färdighet innan en färdighet utförs.

Du ser inte alltid rätt

Låt oss återgå till ett exempel där en yngre spelare som syns på planen p.g.a. tekniska färdigheter och anmärkningsvärda aktioner på plan. Den spelare som sticker ut på första klubbträningen som 6-åring kan mycket väl ha haft en storebror som personen i fråga har tränat mot i hela sin barndom. Den 6-åring som syns på plan under sin första klubbträning kan redan vid första träningen ha tränat 10, 100 eller 1000 timmar mer än de andra barnen. Har den spelaren “talang” då?

Min syn på talang är därför, att man inte endast kan studera utförandet utan även måste se vad spelaren har för omgivning omkring sig samt vad se vad spelaren har med sig sen tidigare. Om en spelare är bäst i sin grupp och dessutom aldrig har tränat någon form av bollsport innan och det dessutom visar att gruppen är den bästa i landet. Då har spelaren någon form av hög förmåga för stunden, absolut. Men talang?

Att luras av ackumulerad kompetens

Det är inte ovanligt, enligt mig, att de som är bra på exempelvis fotboll ofta är bra på andra bollsporter också. De kan röra sig med boll, beräkna rörelser på motståndare och medspelare och mycket annat vilket medför färdigheter som kan tas med i bagaget till andra sporter. Detta är ett av många argument för att komplexa sporter (i motsats till teknikspecifika såsom konståkning eller redskapsgymnastik) såsom lagbollsporter inte ska specialisera för tidigt. Detta eftersom likheten till andra lagbollsporter är stor och inlärningen av exempelvis spelförståelse och fysisk förmåga kan vara större genom variation i yngre åldrar. Det finns dock mer att säga kring specialisering som jag inte går in på mer i denna artikel.

Med ovan i åtanke ska man därför inte förväxla varför en spelare är bra för stunden med vad spelaren har för potential till att bli bättre. Detta är det viktiga vid bedömningen av vem som kan omvandla förmåga till framgång. Begreppet talang måste innebära vad spelare kan idag samt vad spelaren kan göra framöver och inte varför den snabbt kan tillämpa olika kompetenser från andra sporter.

Den mentala faktorn 

Viktigt är givetvis att en spelare som för stunden är riktigt bra på tekniska utförande eller anmärkningsvärda prestationer har en bakgrund som antagligen tagit tid att träna upp. Denna investerade tid kan såklart ingen ta ifrån spelaren och om samma spelare har intresse av att bli bättre och samtidigt inte har tränat andra fotbollsspecifika färdigheter såsom spelförståelse, fotbollspsykologi eller fotbollsfys kanske denna spelare har otroligt stor potential och därmed är en spelare som kan nå framgång. Detta ska dock inte förväxlas med en spelare som är bra för stunden och som alltid tränat hårt men blivit nonchalant och kaxig p.g.a. att andra kallar spelaren talang. Denna spelarens potential till förbättring är avmattad och kan påverka möjligheten att nå framgång negativt. Detta är ytterligare en anledning till att jag inte är bekväm i att använda begreppet eftersom du inte vet vad spelarna har för mentala förmågor innan du känner dessa och kan på så sätt förstöra en spelares syn på sig själv genom att ge den statiska attribut som talang eller kommer bli något stort.

Just inställningsfrågan ger fler aspekter än teknik, spelförståelse och fysik. De mentala eller psykologiska färdigheterna såsom medveten träning eller passion för fotboll är helt avgörande hur en spelare ska bedömas enligt mig. En kommande artikel på ämnet kan därför innehålla bl.a. Carol Dwecks och Anders Ericssons forskning kring vad som krävs för att nå extrem framgång och blir expert inom ett ämne. I Dwecks forskning framkommer bl.a problematiken med att titulera en spelare som talang vilket kort sagt kan ge en spelare med “talangstämpeln” en förstörd karriär p.g.a. att spelaren inte kan förhålla sig till förväntningarna. Även Ericssons forskning kring mängden träning i förhållande till medvetenheten att bli bättre kan vara intressant i en sådan artikel. Till detta kan jag även tillägga David Epsteins bok sports gene som tar sikte på frågan om genetik och idrott och om träningsmängd spelar roll om du har bra gener samt om alla idrotter påverkas av bra genetik. En ny artikel om idrott, genetik och psykologi inom talangbegreppet kommer därför skrivas framöver.

De psykologiska och sociala faktorerna för att nå framgång visar sig även i alla regler kring värvning av spelare. Exempelvis finns det värvningsförbud på att värva spelare innan de är 15 år i vissa länder om avståndet till fotbollsplan och hemmet är över en viss pendlingstid. Detta är sociala och psykologiska faktorer som påverkar en spelare negativt vilket de flesta som arbetar med unga duktiga spelare är överens om har en negativ påverkan på spelaren. Detta är enligt mig ytterligare ett argument till varför en spelares förmåga att nå framgång inte kan bedömas bara av att se spelaren utan att lära känna spelaren. Att anpassa spelaren till en bra social och psykologisk miljö är därför viktigare än individens behov av en bra tränings- och matchmiljö ur denna aspekt.

Lästips

Den före detta fotbollsspelaren Rasmus Ankersen som har skrivit boken, Gold mine effect, är en bra utgångspunkt i vad som gäller när förmåga blir framgång och Ankersen är en stor inspiration av denna artikel med fokus på potential. En kort sammanfattning av hans bok finns i följande på länk  https://www.youtube.com/watch?v=VfgmIEBZG3A 

I korthet handlar boken om att Ankersen, som var delaktig i en akademi efter sin karriär, inte kunde förutse vem som skulle bli deras bästa spelare efter att ha sett sina spelare under lång tid. Alla instruktörerna fick lista vem de trodde mest på och ingen gissade att deras bästa spelare skulle bli Simon Kjaer trots att de hade sett honom i träning under en längre tid. Tanken på att inte veta vilka egenskaper och förutsättningar som skapar framgångsspelare gjorde att Ankersen valde att ge sig på resa för att hitta sanningen. Ankersen valde att besöka förorter i Rio för att se miljön för brasilianska fotbollsspelare, Ryssland för att se kvinnliga tennisspelare, Jamaica för att följa sprinters, Kenya för att följa medeldistanslöpare och några länder till för att hitta andra samband. Samtliga av dessa länder och ibland specifika distrikt eller orter har gemensamt en specifik form av idrottare med hög internationell nivå. Ankersens bok har åtta rubriker som grundar sig på vad han lärde sig. Dessa är

1. the secret is not a secret
2. what you see is not what you get
3. start early or die soon
4. we are all quitters
5. success is about mindset, not facilities
6. the Godfathers
7. not pushing your kids is irresponsible
8. who wants it most

Rubrikerna är en del av resan till ovan platser och djupet i boken är intressant. Ankersen föreläste därefter om boken om sina iakttagelser och blev senare värvad som Sports Director  i Brentford FC och därefter även styrelseledamot i sin moderklubb FC Midtjylland. Detta är ett boktips till artikeln.

Kortare sammanfattning 

Låt mig återkomma till de kursiverade parametrarna i första stycket.

Hur spelaren reagerar i en ny omgivning, om spelaren har mer att ge i form av potential utifrån den nuvarande nivån samt om spelaren bedöms på rätt grunder och inte bara det som syns.

I denna bedömning måste du som iakttagare se vad spelaren har för nivå nu men även göra bedömningen om spelaren har potential. I denna vägning måste du syna om spelaren är bra p.g.a. sin dåliga omgivning eller om spelaren är bra p.g.a. sina färdigheter oberoende av omgivningen. Till detta kommer även psykologiska och sociala faktorer såsom förmåga att hitta nya vänner, tid på transport, lärande- och motivationsmiljö m.m. Även fysiska aspekter såsom belastning och skaderisken kring denna måste vägas in men även parametrar såsom var spelaren kommer ifrån är viktiga. Om spelaren kommer ifrån en lägre intensitetsnivå finns det såklart utvecklingsmöjlighet. Ett exempel är kompisexemplet ovan där de som har tränat mer än de andra eller fått lektioner i t.ex. arabiska lätt kan missbedömas. Frågan är bara om du som iakttagare har gjort rätt bedömning kring hur en sådan spelare tar utmaningar och misslyckande eftersom misslyckande lär ske i början av spelarens test i ny miljö. Besvaras måste även frågan – har du som iakttagare lärt känna spelaren? Vet du på djupet vad spelaren har för färdigheter och vad spelaren har för drivkrafter, lärandemiljö och ledarskap runt om sig och vad denne vill ha egentligen? Om inte kanske du inte får rätt spelare…

Jag har inte diskuterat begreppen naturbegåvning samt medfödd talang i denna artikel och detta får tillsammans med Anders Ericssons (extraordinära prestationer) och Carol Dwecks (mindset) forskning diskuteras i nästa artikel eftersom frågan är otroligt mycket mer komplex än att bara avfärdas i ett par stycken text.

Sammanfattningsvis bör du enligt mig inte använda ordet talang om du och din omgivning inte är helt säker på vad ordet innebär. Mindre missvisande är istället att säga att en spelare har en hög nuvarande nivå och en stor potential att bli bättre. Detta säger betydligt mer och vem vill inte ha den spelaren i sin omgivning?

Vänligen återkom med synpunkter på artikeln och talangbegreppet. Ni når oss här i kommentarsfältet eller på detgronafaltetsschack@gmail.com